M. W. Craven: Brännaren (Modernista 2020)
(The Puppet Show. 2018)
En okänd galning eldar upp äldre män, binder dem, dränker dem i lättantändliga vätskor och tänder på. Alla de bestialiska morden sker i anslutning till olika stenringar på den engelska landsbygden.

När offer nummer tre hittas bär denne en inskription. ”5 Washington Poe”, står det och texten tolkas som att den mannen är utsedd som ett kommande offer. Kommissarie Flynn letar upp mannen, som för läsaren visar sig vara en före detta kollega till Flynn, en för stunden suspenderad polis, en gammal rutinerad utredare som nu måste komma in i matchen igen!

Den här galne Brännaren måste infångas och inget verkar de tidigare offren ha gemensamt, alla personerna är också helt obekanta för Poe, så vad sjutton gör hans namn på ett offers bröst?

Poe kliver in i sagan, tar för sig och bildar par med den socialt tafatta civila utredaren Tilly, en tyst och försynt mus, en udda fågel, ett mobboffer. Kvinnan visar sig besitta oanade resurser, hon är ett geni, en datahacker.

Poe och Tilly Bradshaw utgör ett synnerligen udda team som man säkert kommer att få följa i fler berättelser. Det gör jag gärna, de var festliga att följa. Och hela boken Brännaren var helt okej, en rätt fräsch start på vad som alltså säkert blir en ny kriminalserie. 366 sidor och en hyggligt stark betygstrea.