M. W. Craven: Brännaren (Modernista 2020)
(The Puppet Show. 2018)
En okänd galning eldar upp äldre män, binder dem, dränker dem i lättantändliga vätskor och tänder på. Alla de bestialiska morden sker i anslutning till olika stenringar på den engelska landsbygden.

När offer nummer tre hittas bär denne en inskription. 5 Washington Poe, står det och texten tolkas som att den mannen är utsedd som ett kommande offer. Kommissarie Flynn letar upp mannen, som för läsaren visar sig vara en före detta kollega till Flynn, en för stunden suspenderad polis, en gammal rutinerad utredare som nu måste komma in i matchen igen!

Den här galne Brännaren måste infångas och inget verkar de tidigare offren ha gemensamt, alla personerna är också helt obekanta för Poe, så vad sjutton gör hans namn på ett offers bröst?

Poe kliver in i sagan, tar för sig och bildar par med den socialt tafatta civila utredaren Tilly, en tyst och försynt mus, en udda fågel, ett mobboffer. Kvinnan visar sig besitta oanade resurser, hon är ett geni, en datahacker.

Poe och Tilly Bradshaw utgör ett synnerligen udda team som man säkert kommer att få följa i fler berättelser. Det gör jag gärna, de var festliga att följa. Och hela boken Brännaren var helt okej, en rätt fräsch start på vad som alltså säkert blir en ny kriminalserie. 366 sidor och en hyggligt stark betygstrea.

M. W. Craven: Svart sommar (Modernista 2021)
(Black Summer. 2019)
Polisen Washington Poe är med och sätter kändiskocken Jared Keaton i fängelse för mord på mannens egen dotter. Dottern är förvisso inte funnen men hennes blod påträffas överallt i restaurangköket och den blodförlusten kan man inte överleva. Trots avsaknaden av en kropp fälls mannen mot sitt nekande. Åren går.

Sex år senare tar en avmagrad och smutsig kvinna kontakt med polisen och påstår att hon just lyckats rymma efter många år i fångenskap med ständiga övergrepp. Hon säger sig vara den saknade och förmodat mördade Elizabeth Keaton….

Nu börjar förstås problemen för Washington Poe. Att felaktigt anklaga och fängsla någon för mord är allvarliga saker och sex år i fängelse är en lång tid. Den försvunna kvinnan är ju, som Poe envist hävdat, absolut inte mördad. Ja, kvinnan som dykt upp både liknar den försvunna personen och verkar veta allt om henne och familjen. Blodprov och DNA-testning pekar också på att Poe och kollegorna begått ett mycket olyckligt och allvarligt misstag. Hur sjutton kan en död kvinna leva?

Spänningen ligger i att se hur författaren skall presentera en trovärdig förklaring till detta mysterium. I boken är det Poe som ber sin speciella kollega Tilly Bradshaw söka högt och lågt efter en lösning på blodgåtan och hon tar sig genast an uppgiften. Det ser länge riktigt illa ut för Poe, men till slut så… Betygstrean går absolut åt ett lite starkare håll utan att riktigt helt och fullt nå nästa nivå och jag är genast sugen på att läsa mer om Poe och Bradshaw. 400 sidor.

M. W. Craven: Råttjakten (Modernista 2022)
(Dead Ground. 2021)
Washington Poe och Tilly tvingas ut från pågående förhandlingar i domstolen på grund av ett dödsfall på en bordell och kan inte förstå varför de behöver engagera sig i det här fallet.

Det visar sig att dödsfallet inträffat i närheten av det tjusiga hotell som skall stå värd för ett kommande politiskt toppmöte och att den döde dessutom haft med helikoptertransporterna av gästerna att göra. Arrangörerna vill naturligtvis inte ha några oklarheter eller problem och då toppmötet involverar flera nationer och världens främsta ledare gäller det tydligen att hitta utredare som alla parter kan acceptera. Säkerheten är a och o.

För att amerikanska FBI och brittiska MI5 skall kunna samarbeta behöver visst Washington Poe vara den som leder undersökningarna kring den döde och efter lite inledande tjafs blir det till slut så att polisen Poe tar ledarrollen. Han tvingas lite motvilligt samarbeta med en kvinnlig FBI-agent och en kvinnlig MI5-agent. Det går inte helt smärtfritt och naturligtvis är inte alla helt öppna och ärliga mot varandra, ja tvärtemot önskat läge i detta viktiga uppdrag är motsättningarna påtagliga.

Men Poe jobbar på och har förstås stor nytta av den socialt lite obekväma Tilly men som är en riktig stjärna på allt kring datateknik. Plötsligt visar det sig att den döde är någon annan än man trott och att allt handlar om något helt annat än ett typiskt bordellmord eller ett politiskt toppmöte.

Plötsligt blir berättelsen en saga om gamla krigsförbrytelser, smuggling av antikviteter och mörkläggningar av allt detta. Och så handlar det också om keramikråttorna som dyker upp på ett par mordplatser…

Lagom intressant och spännande hela vägen och med lite bättre tempo och mer spänning när det närmar sig en upplösning. Författaren har gjort ett bra jobb med att få ihop alla delar och inblandade parter och Poe och Tilly är ju ett festligt och udda par att följa. Tyvärr räcker väl inte detta heller i mina ögon till ett betyg över en medeltrea, men det är en solid kriminalroman, om än aningens lugn och stillsam. Det här är idogt och grundläggande polisarbete i sin prydnad, en massa sökningar på nätet och i databaser och en mängd förhör och letande innan allt faller på plats… 432 sidor.