Robin Cook: Lyckopillret (Wahlströms 1996)
(Acceptable Risk. 1994)

Det hela börjar i Salem på 1600-talet. Elizabeth blir anklagad för att vara häxa och döms till döden och hängs. Ungefär 300 år senare flyttar Elizabeths släkting Kim in i det ärvda familjehuset och hennes tillvaro förvandlas snart från fantastisk till mardrömslik.

Till en början är det livets glada dagar för nykära Kim och hennes kärlek, neurokemisten Edward. De renoverar byggnaderna och Kim söker igenom högar med gamla dokument som berättar om händelser långt tillbaka i tiden. Ja, man kan väl nästan säga att Kim blir besatt av sin släkting Elizabeths livsöde. Edward å sin sida har sin teori klar – häxornas besatthet har troligen orsakats av ett gift de fått i sig genom brödet de ätit.

När man finner Elizabeths kvarlevor på ägorna tar han prover och jodå, han finner substanser som inte liknar några andra. Han gör tester, provar sig fram och blir snart övertygad om att drogen som gjort ”häxorna” galna kan bli ett fantastiskt nyttigt tillskott i läkemedelsvärlden. Här har han ett lyckopiller som gör människan oerhört skärpt och vital, här skall snart miljarderna rulla in. För att påskynda undersökningarna och tiden till färdigt läkemedel ute på marknaden börjar Edward själv stoppa i sig den nya substansen. Han övertalar också sina forskarkollegor att i olika doser ta medicinen. Eller vad det nu är de funnit...

Till en början mår de alla genast mycket bättre, blir pigga, glada och vänliga. Sen går det snett...

Först är det lugna gatan, men mot slutet blir det spännande, om än ganska förutsägbart. Mycket lite tid tillbringas på sjukhus eller i ett laboratorium. Istället handlar det mest om Kims besatthet i att finna klarhet i allt som hänt släktingen Elizabeth och snart även om Edwards besatthet att förädla vad han funnit och skapa världens bästa läkemedel. Jo pyttsan! 358 sidor som i jämförelse med andra Cook-böcker förtjänar betyget 3+.