Robin Cook: Nådatid (Wahlströms 1995)
(Terminal. 1993)
Det är nästan så jag vill säga; har du last en av Robin Cooks medicinska thrillers så har du läst alla. Men det vore väl inte riktigt sant, några böcker sticker ut åt olika håll. Fast just upplägget i den här boken kommer du säkert att känna igen."En driftig och framåt läkare på sjukhus upptäcker oegentligheter och måste finna sanningen. Han retar upp somliga, skrämmer andra och folk börjar jaga efter honom. Någonstans under resans gång kärar han ned sig i en duglig kvinna, gärna en sjuksköterska. Skurkarna åker fast, doktorn finner lyckan och kärleken! Slut."
Ja, det är väl egentligen storyn här i korta drag.
Den driftige mannen är unge Sean Murphy, läkarstudent och en mycket skicklig forskare. På minuskontot står ett kriminellt förflutet i tonåren och en kaxig attityd som ofta retar upp omgivningen. Om 48 timmar skall han ha lämnat Boston för en praktikplats i Miami, och det är inget han ännu berättat för sin flickvän.
I Miami söker sig Sean till den världsberömda men samtidigt mycket hemliga Forbes cancerklinik. De har lyckats få 100 % helt friska patienter efter insjuknanden i en mycket speciell cancerform. Det här är något som forskaren Sean är mycket nyfiken på att veta mer om.
Som du förstår vill Forbes inte att Sean som praktikant skall ägna sig åt att avslöja hemligheterna kring deras framgång. De har andra mer passande studentprojekt åt honom. Men Sean snokar vidare och får faktiskt hjälp av sin gamla trogna flickvän Janet som också lämnar Boston för att jobba som sköterska på Forbes. Snart rotar de bland gamla journaler, i datorerna, stjäl läkemedel, gör inbrott, snor bilar, ljuger och bedrar. Allt för att avslöja än större bovar bovar som leker med människoliv. Och har jag inte redan sagt det kompliceras bilden av att det smyger runt en galen städare på kliniken och tar livet av valda patienter... oj, oj, oj.
Dramatik och spänning under 348 sidor. Äsch, jag bara skojar, det hela är rätt uddlöst och förutsägbart men bokomslaget är ju fräsigt. Medelbetyg räcker bra. Filmatiseringen är inte bättre den.
Robin Cook: Fatal Cure (Macmillan. 1993)
Sjukhusledningen i Bartlett kämpar för att hålla verksamheten i gång. Man har lierat sig med ett företag i hälsobranschen vars kreativa affärsidé är att skala bort somlig vård, lägga ut annat på entreprenad och se till så att läkarna hushåller med resurserna, inte tar för många prover, inte erbjuder en sjukhussäng alltför lättvindigt och inte gör för mycket för de redan döende. Ledningen har också problem med en våldtäktsman som överfaller sköterskor på den dåligt upplysta parkeringen. Här skulle man behöva bygga ett nytt p-hus men finns det pengar?
Ett tredje problem är dr Hodges. Han är upprörd över ledningens insatser, eller brist på det. Han har förlorat en del patienter och det vill han skylla på sjukhuset i stort. Dessutom påstår han sig veta vem våldtäktsmannen är. Och en vacker dag är dr Hodges bara borta…
Till Bartlett flyttar läkarparet David och Angela med sin dotter. Den lilla orten har vid ett kort besök visat sig från sin allra bästa sida, liksom alla de träffat. Här känner alla varandra, lugnet råder och luften är klar och miljön underbar. Dessutom är de erbjudna jobb och bra lön inom vården.
Men allt var nog för bra för att vara sant för snart börjar Davids patienter dö på löpande band, och det utan att han har någon förklaring. Han gör vad han kan men i stället för beröm får han skäll för att han involverar dyra konsulter i svåra fall och tar alldeles för många prover. David börjar känna sig misslyckad som läkare och depressionen närmar sig.
Jobbet blir snart inte så roligt för Angela heller. Snart nog visar sig hennes chef och mentor vara en man som både tafsar på henne och kommer med oönskade kommentarer. Dessutom blir hon överfallen ute på parkeringen. Allra värst är ju att dotterns cystiska fibros-sjukdom förvärras och att flickan måste bli inlagd. Inte vill man ha sitt barn på ett lasarett där folk dör som flugor av oklar anledning och man inte får kosta på sig en massa undersökningar…
447 sidor som skall ha en stark betygstrea eller rentav kanske något bättre än så. Detta var spännande, det pågår något hemskt i Bartlett och på sjukhuset!
Robin Cook: Lyckopillret (Wahlströms 1996)
(Acceptable Risk. 1994)
Det hela börjar i Salem på 1600-talet. Elizabeth blir anklagad för att vara häxa och döms till döden och hängs.
Ungefär 300 år senare flyttar Elizabeths släkting Kim in i det ärvda familjehuset och hennes tillvaro förvandlas snart från fantastisk till mardrömslik.
Till en början är det livets glada dagar för nykära Kim och hennes kärlek, neurokemisten Edward. De renoverar byggnaderna och Kim söker igenom högar med gamla dokument som berättar om händelser långt tillbaka i tiden. Ja, man kan väl nästan säga att Kim blir besatt av sin släkting Elizabeths livsöde.
Edward å sin sida har sin teori klar; häxornas besatthet har troligen orsakats av ett gift de fått i sig genom brödet de ätit.
När man finner Elizabeths kvarlevor på ägorna tar han prover och jodå, han finner substanser som inte liknar några andra. Han gör tester, provar sig fram och blir snart övertygad om att drogen som gjort häxorna galna kan bli ett fantastiskt nyttigt tillskott i läkemedelsvärlden. Här har han ett lyckopiller som gör människan oerhört skärpt och vital, här skall snart miljarderna rulla in. För att påskynda undersökningarna och tiden till färdigt läkemedel ute på marknaden börjar Edward själv stoppa i sig den nya substansen. Han övertalar också sina forskarkollegor att i olika doser ta medicinen. Eller vad det nu är de funnit...
Till en början mår de alla genast mycket bättre, blir pigga, glada och vänliga. Sen går det snett...
Först är det lugna gatan, men mot slutet blir det spännande, om än ganska förutsägbart. Mycket lite tid tillbringas på sjukhus eller i ett laboratorium. Istället handlar det mest om Kims besatthet i att finna klarhet i allt som hänt släktingen Elizabeth och snart även om Edwards besatthet att förädla vad han funnit och skapa världens bästa läkemedel. Jo pyttsan! 358 sidor som i jämförelse med tidigare Cook-böcker förtjänar betyget 3+. Filmatiseringen av romanen är väl ett par snäpp sämre.
Robin Cook: Invasion (Macmillan. 1997)
Först pajar en massa elektronik och sen hittar Beau en liten slät, svart blank skiva som på något sätt plötsligt bränner eller sticker honom. Strax därpå är Beau rejält influensasjuk men lyckligtvis har sjukdomen ett så raskt förlopp att det hela är över nästan lika plötsligt som sjukdomen slagit till…Tyvärr kommer det något annat i dess kölvatten, något betydligt värre. Influensaepisoden, eller möjligen den svarta skivan, har gjort Beau rejält personlighetsförändrad, så till den grad att både flickvän och bästa kompisen undrar vad sjutton som hänt…
Beau sprider säkert smittan vidare men det dyker också upp många fler sådana där svarta skivor och dessa ser alltså till synes rätt harmlösa ut, men de visar sig både kunna flyga, injicera somligt, bli glödheta och ta sig genom föremål och dessutom kunna explodera. Ja, det är nog bäst att hålla sig långt borta från de där svarta sakerna…
Men influensan får fäste i befolkningen. För de som redan har någon annan sjukdom leder denna influensa raskt till döden, andra är bara däckade nån dag innan de lika plötsligt piggar på sig och blir fulla med driv, glädje och energi så det står härliga till. Snart är alla infekterade delar av ett större kollektiv, kontrollerade av något slags virus från yttre rymden, vad det verkar… Hur skall någon kunna bekämpa det här? Vad det nu är frågan om…
Beaus flickvän Cassy och bästa kompisen Pitt, polisen Jesse, läkaren Sheila, tonåringen Jonathan och hans föräldrar utgör snart en frisk minoritet som kämpar emot ett utomjordiskt övertagande av planeten Jorden!
Ja, Robin Cook blandar stilar och kombinerar en sjukhusthriller med science-fiction-skräck och får till en fartfylld actionroman på 393 sidor. Visst känns sagan som något man läst eller sett tidigare (ja, det är inte utan att det känns lite som TV-serien V) men å andra sidan är detta en 90-tals roman så kanske är det rentav den här sagan som inspirerat många andra? Otrolig får man väl säga att berättelsen är, men samtidigt måste man ju fundera kring om det hela verkligen är så fruktansvärt verklighetsfrämmande det här. Vad vet vi väl om sällsynta/nya virustyper? Och vad sjutton vet vi om organismer från yttre rymden? Invasion är en lättläst berättelse, obehaglig också och sorglig. Och rätt otrolig också, sa jag det? Filmatiseringen är en rätt okej 3-timmars historia, förstås lika otrolig den men rätt väl följande originalet.