John Connolly: De som dödar (Forum 2002)
(The Killing Kind. 2001)

Grace Peltier är död, men ingen verkar tro på självmord mer än polisen. Stenrike före detta senatorn Jack Mercier lejer privatdetektiven Charlie Parker för att titta närmre på fallet. Parker, som mist fru och dotter till en mördare, är inte så värst sugen på att ägna sig åt brottsfall längre, men låter sig bli övertalad. Att han en gång själv dessutom varit tillsammans med Grace spelar också in.

Snart dyker det mystiska Sällskapet upp i handlingen, ett gäng religiösa fanatiker, och innan Parker fattar vad de har med saken att göra har han fått ett par mycket tydliga vinkar om att han bör lägga ned sin utredning. Den otäcke Pudd (som älskar spindlar) skrämmer rejält och ja, det verkar som att han mördar de som stör Sällskapets verksamhet. Viss hjälp i kampen mot främst Pudd får Parker av kompisarna Louis och Angel, men yrkesmördaren Golem är också med på ett hörn. Fast kan han verkligen klara den till synes oslagbare mr Pudd? Och Sällskapet har ju också ett antal poliser som medlemmar...

Det här var riktigt, riktigt spännande. Faktiskt några ganska otäcka scener här och där och Pudd och hans vänner är inte direkt vänliga mot sina offer. Tortyr, gifter, krypande insekter och annat hemskt får vi oss till livs i denna bok. Det här är Connollys tredje bok, och de båda första har Forum inga planer på att ge ut, så vill du läsa mer om somligt som det refereras till i denna bok får du läsa tidigare utgivna engelska Every Dead Thing och Dark Hollow. Jag blev himla sugen på att läsa mer om mördaren Resenären i alla fall... 335 sidor.




John Connolly: Den vita vägen (Forum 2004)
(The White Road. 2003)

Rikemansdottern Marianne Larousse har mördats och det ser inte bättre ut än att hennes färgade pojkvän är den skyldige. Killen nekar och hans advokat tror på honom, men familjen Larousse är rik och mäktig och vill de se en svarting dömd för mordet kommer det att bli så. Såväl den misstänkte som försvarsadvokaten är utfrysta i samhället och hotade till livet.

Advokaten kontaktar sin gamle vän, privatdetektiven Charlie Parker och ber honom utreda mordet och finna den verkligen skyldige. Men Parker har börjat ett nytt liv och att resa till södern och blanda sig i en mordutredning med rasism och dödshot är inget han vill nu när han äntligen fått ordning på tillvaron. Naturligtvis hamnar Parker ändå mitt i smeten och Mariannes dödsfall visar sig vara kopplat till händelser som går långt tillbaka i tiden. Det handlar om rasism i amerikanska södern både förr och nu, fattiga svarta och rika vita som härskar och gör som de behagar.

Parallellt med denna mordhistoria ser det ut som om pastor Faulkner (från boken De som dödar) skall bli frisläppt från finkan. Han skyller alla hemskheter som inträffat på nu döda personer och kommer han ut skall han säkert hämnas på Charlie Parker. Alternativt har han möjligheten att från cellen styra och ställa med människoliv utanför murarna...

Jag tyckte den här huvudberättelsen om mord och rasism var måttligt intressant, stundtals lite långsam och seg, och hade väntat mig och önskat att Faulkners hot mot Parker skulle få större utrymme. Tyvärr dröjer det till de allra sista sidorna innan Faulkners planer går i lås och då är det så dags. Boken är en liten besvikelse och klart sämre än De som dödar, som hade mer fart och spänning. Trean i betyg är svag till måttligt stark. 357 sidor.