Michael Connelly: Svart eko (Norstedts 1999)
(The Black Echo. 1992)
Harry Bosch är polis i Los Angeles. En hjälte, säger somliga. Andra ogillar honom skarpt. Harry har förvisso löst ett flertal kluriga fall där andra gått bet men jobbar med okonventionella och ibland hårdföra metoder. Omgivningen är ömsom uppretad, ömsom avundsjuk. Nu är Harry suspenderad från mordkommissionen efter en dödsskjutning och jobbar som brottsutredare i Hollywood.
I ett gammalt cementrör hittas en uteliggare, till synes död till följd av sitt drogmissbruk. Ett enkelt fall. Tror alla. Men Harry identifierar den döde som en gammal krigskamrat från Vietnam och små detaljer pekar på att döden inte var självförvållad. Harry snokar vidare och slår sig samman med en kvinnlig FBI-agent i jakten på någon okänd som tagit livet av hans gamla polare.
Harry Bosch är en helt OK kille, men tyvärr går storyn ned i svackor här och där, där tempot sjunker och det känns segt att ta sig vidare. Egentligen är fallet inte så värst spännande men när du närmar dig slutet blir det bättre och identiteten på hjärnan bakom brottet överraskar. Som hel bok sämre än de (på svenska) tidigare utgivna, men tidsmässigt senare skrivna böckerna Poeten och Blodspår. Men då detta är den första i en lång rad av böcker om Bosch kan man kanske hoppas att författaren utvecklats och bara blivit bättre och bättre. Eller också är det så att han är som mest spännande när han skriver om seriemördare…..? För det har vi ingen här. 391 sidor.
Michael Connelly: Svart is (Norstedts 2000)
(Black ice. 1993)
Harry Bosch är i åter i tjänst. Ett lik har påträffats på ett motellrum och en polisbricka ligger på byrån. Den döde är enligt legitimationen polisman Moore men det är svårt att veta säkert då den döde hittats med huvudet bortskjutet. Geväret ligger bredvid och det ser ut som ett uppenbart självmord. Alla vet att Moore haft problem med både jobb och privatliv.
Trots att han är beordrad att hålla sig undan börjar förstås Bosch snoka i självmordsfallet och snart visar det sig att det kanske inte handlar om ett självmord alls. En nersupen polisman lämnar ett antal pågående undersökningar vidare till Bosch och snart kan han skönja vissa kopplingar mellan de nya fallen och Moore´s död. Det ser ut att handla om svart is, den ultimata drogblandningen av kokain, heroin och PCP. Det tar sig. Snäppet bättre än debutboken om Harry Bosch. Inte superspännande, men välskrivet och det känns lovande inför framtida Bosch-äventyr. 370 sidor.
Michael Connelly: Dockmakaren (Norstedts 2000)
(The Concrete Blonde. 1994)
I denna den tredje boken om Harry Bosch har han det tuffare än någonsin. För fyra år sedan härjade en seriemördare i staden, en man tidningarna gav namnet Dockmakaren. Bosch fick ett tips om var han befann sig, gick in i bostaden utan att vänta på kollegor och tvingades skjuta ihjäl mannen. Nu står Bosch inför rätta för att, som åklagaren och änkan hävdar, ha skjutit ihjäl en oskyldig man. Den döde Norman Church var verkligen inte Dockmakaren, säger man, men polisen har bevis.
Så snart rättegången drar igång kommer dock anonyma tips om var polisen kan hitta ett kvinnligt lik och det visar sig bära många likheter med Dockmakarens tidigare offer. Är det någon som härmar den förmodat döde Dockmakaren Norman Church eller sköt Harry Bosch helt enkelt fel man? Välskrivet av Connelly, som alltid, och det här är den hittills bästa Boschboken. Huvudpersonen är trovärdig och det blir mot slutet ganska spännande utan att för den skull vara överdrivet våldsamt och äckligt. Bosch drar ju inte pistolen i onödan. Betyget 4 är inte långt borta. 426 sidor.
Michael Connelly: Den sista prärievargen (Norstedts 2001)
(The Last Coyote. 1995)
Jag vet inte om det finns någon romanpolis som alltid hamnar i så mycket trubbel som just Harry Bosch. Här är han tillbaka i sitt fjärde äventyr och problemen hopar sig redan från start. Hans hus är utdömt efter en kalifornisk jordbävning, men han har inga planer på att lämna det. Hans kvinna har lämnat honom. Han dricker för mycket alkohol och har dessutom just blivit avstängd som polis (igen) efter att ha spöat upp chefen. Nu är Harry tvingad att gå i samtalsterapi hos polisens psykiater, något han högst motvilligt ställer upp på.
Harry inser att många av hans problem kan bero på hans frustration över att mordet på hans mor aldrig klarats upp och att han själv som polis aldrig tagit tag i det heller. Harry Bosch bestämmer sig helt sonika för att finna moderns mördare, något som inte är helt lätt efter 30 år. Somliga äldre poliskollegor var med redan på den tiden. Några kan berätta ett och annat för Harry. Andra vill lägga locket på och ber Harry låta det gamla vara glömt. Men Bosch är inte den som ger sig och hans undersökning ställer till det för både skyldiga och oskyldiga, så väl som för honom själv. Det här är helt klart den hittills bästa boken om polisman Harry Bosch. 448 sidor.
Michael Connelly: Återkomsten (Norstedts 2001)
(Trunk Music. 1997)
Här har vi den femte boken om Harry Bosch och den tar sin början när polisen just funnit ett lik i bagageutrymmet på en Rolls-Royce. Filmproducenten Tony Aliso påträffas mördad, skjuten i huvudet och allt pekar på en maffiauppförelse. Men maffian har knappast haft anledning att bry sig om en sådan mesig småhandlare som Tony? Eller?
Polisens avdelning för organiserad brottslighet vill inte hjälpa till, men visar sig snart ändå vilja ha information om Bosch´s utredning. FBI kommer in i bilden och jobbar både med och mot Harry Bosch och hans närmsta kollegor. Som vanligt drar sig inte Bosch för att gå emot både chefer och andra myndigheters höjdare när han själv är övertygad om att han har rätt och det ställer, precis som vanligt, till det för honom innan allt löser sig till det bästa.
Jag trodde efter förra Harry Bosch-boken att serien var på väg att lyfta, bli ännu bättre, men tyvärr. Det här är ett steg tillbaka jämfört med förra boken. Välskrivet förvisso, men upplevs ändå som ganska rörigt med många aktörer som rotar i en bitvis lika rörig historia. Tyvärr en svag trea i betyg. 445 sidor.