Harlan Coben: Hämnaren (Myron Bolitar #6) (Pocketförlaget 2014)
(The Final Detail. 1999)
Myron Bolitar drar till Karibien med en färsk kvinnlig bekantskap och när han kommer åter befinner sig hans sportagentverksamhet i kaos. Polisen gör husrannsakan i kontorslokalerna och flera idrottare har sagt upp samarbetet och bytt till värsta konkurrenten TruPro (som kontrolleras av den otäcke FJ som är en skurk av sällan skådat slag). Men värst av allt är att Myrons bästa vän och kollega på jobbet, Esperanza, gripits för mordet på en klient. Japp, Esperanza har setts bråka med baseballspelaren Clu Haid och nu är visst mannen död, skjuten med flera skott. Polisen har både mordvapnet, blod och fibrer som starka bevis och därtill ett troligt motiv. Det ser illa ut för Esperanza.
Myron Bolitar tror inte för en stund på detta och måste förstås snoka reda på sanningen, trots att han å det starkaste ombeds hålla sig undan av Esperanzas advokat. (Som vi senare kommer att få träffa igen i romanerna om Wilde, pojken från skogen.) Esperanza själv vill inte heller prata med honom. Här finns många mysterier att lösa, många frågor som måste få svar…
Har Clu Haid verkligen testat positivt för narkotika eller har någon fifflat med provet? Varför tror basebollspelaren Billy Lee att Myron är ute efter att döda honom, precis som han tydligen skall ha dödat dennes kamrat Clu Haid? För 12 år sedan försvann Lucy Mayor, dotter till laget Yankees ägare, vart tog den flickan vägen?
Kan Myron Bolitar fritvå Esperanza, få några klienter tillbaka och göra sig själv fri från de som hotar honom? Skall det finnas en sport i fokus i varje bok är det väl baseball den här gången, men så värst mycket sport är det väl egentligen inte frågan om, det blir liksom mer av advokatsnack. Bolitar och kamraten Win snokar i vanlig stil runt en massa men den här berättelsen känns inte riktigt som de föregående. Den här gången finns problemen mer på hemmaplan, det hela har blivit personligt. 368 sidor.
Harlan Coben: Donatorn (Myron Bolitar #7) (Pocketförlaget 2015)
(Darkest Fear. 2000)
En gammal flickvän från förr hör av sig till Myron Bolitar. Emiliy Downing är en gammal kärlek. Numera gift med Greg, en gång Myrons värste konkurrent på basketplanen och tillika mannen som arrangerat ”olyckan” som ändat Myrons idrottskarriär. Nu får han veta att parets 13-årige son i själva verket är hans egen och att denne oskyldige pojke lider av en speciell sjukdom och är döende. Det behövs en benmärgstransplantation och den perfekt matchande donator man äntligen hittat har plötsligt försvunnit spårlöst! Kan Myron Bolitar leta rätt på personen?
Beskedet om att han är pappa och dessutom har en 13-åring son kommer som en stor chock. Budskapet om sonens nära förestående död gör inget roligare och om sanningen skall fram är han inte alls säker på att Emily talar sanning om faderskapet. Men pojken ligger ju illa till så visst kan Myron börja leta efter donatorn även om dennes identitet är hemlig och dold bakom största sekretess…
För sitt eget barn finns det förstås inget Myron inte skulle göra. Ja, om det nu är hans son…
Utredningen involverar FBI och rör bland annat mord, kidnappningar, en utskämd journalist som sökt ett stort scoop och en superrik familj med stora hemligheter… Även om Greg och Myron har basketen gemensamt är det inte mycket till sport i fokus på dessa 336 sidorna. Vi rör oss bort från den stil som präglat framför allt de första fem romanerna i serien, och var det personligt i förra boken är det såklart än mer så den här gången.
Harlan Coben: Löftet (Myron Bolitar #8) (Kriminalförlaget 2007)
(Promise Me. 2006)
Den allra första boken utgiven på svenska i Myron Bolitar-serien är faktiskt den åttonde romanen i sviten och ges här ut i inbundet format. Den har länge stått oläst i bokhyllan i väntan på att jag skulle ta mig an seriens delar i kronologisk ordning…
Löftet bjuder på något mycket bekant men samtidigt nästan helt annat än samtliga föregående berättelser. Det har gått hela sex år sedan Coben skrev om Bolitar senast och han har låtit det gå lika länge i Myron Bolitars värld, så mycket har hänt sen sist. Den nya kvinnan i Myrons liv är änkan och tvåbarnsmamman Ali. Myrons kompis Esperanza har barn och skall gifta sig och företaget MB SportReps är numera MB Reps. Det är kollegan Esperanza som nu för tiden är sportagent och huvudansvarig för idrottsstjärnorna, Myron har i stället börjat fokusera på att vara agent för författare och skådespelare…
Myron har Alis tonårsdotter Erin och dennes kamrat Aimee på besök i källaren. När han hör dem snacka om fester o fylla och utekvällar och pojkvänner tvingar han i stundens ögonblick av dem ett löfte att ringa honom om de nångång skulle behöva hjälp. Han lovar att komma till deras hjälp om det skulle behövas och han skall inget säga till föräldrarna och inte ställa en massa jobbiga frågor och snoka heller…
När Aimee ringer mitt i natten sticker Myron i väg för att hämta henne och skjutsa henne hem. Färden skall dock i stället gå till vännen Stacy för en övernattning och Myron släpper av henne i för honom främmande trakter vid ett mörklagt hus där alla redan verkar sova. Det är det sista nån ser av Aimee och när föräldrarna efterlyser henne och kallar in polisen pekar förstås alla telefonlistor och övervakningskameror på att Myron är inblandad.
Extra illa är det att unga tjejen Katie också nyligen försvunnit och precis som Aimee tagit ut pengar på exakt samma bankomat i staden. Här finns ju ett samband och plötsligt är Myron i alla fall lite misstänkt för att möjligen ha fört bort två unga kvinnor… Samtidigt är båda tjejerna över 18 år så polisen ser i första hand försvinnandena som typiska rymningar, tonåringar som av en eller annan anledning håller sig borta av egen fri vilja. Det kan röra bråk hemma, kontroverser i skolan eller strul med pojkvänner… Inget som direkt är olagligt.
Men Myron har som sagt lovat att ställa upp för Aimee och han våndas över att så lättvindigt ha släppt henne vid det där huset mitt i natten. Naturligtvis måste han finna henne. Oj, oj, oj, vilken soppa det blir.
Tur dock att läkaren Edna påstår sig ha sett den försvunna Katie på stan och följt efter henne till tågstationen. Flickan var visst i sällskap med en äldre man men verkar inte ha farit speciellt illa, tvärtom får Edna och Katie en kort pratstund tillsammans där Katie ber Edna hålla tyst om att de träffats. Så den flickan är inte kidnappad och verkar hålla sig undan frivilligt. Eller?
Upprörda och oroliga föräldrar gör vad de kan för att hitta sina barn. Somliga föräldrar döljer själva hemligheter, en massa lärare också. Och det sker såklart både mord och kidnappningar innan Myron Bolitar löst fallet. Löftet är utan tvekan den bästa boken i serien så här långt, men den har inte riktigt samma humoristiska och sportrelaterade atmosfär som flera av de föregående. Nej, tvärtom, detta är på alla sätt en mer utpräglad typisk kriminalroman, så nu om inte förr är det mer på allvar. Visst har det handlat om våld, kidnappningar och mord tidigare, men humorn har lättat upp allvaret, gjort det till mer lättsamma kriminalberättelser relaterat till sportstjärnor. Nu är det utsatta ungdomar i vuxenvärlden med fula vuxna runtomkring sig… 427 sidor.
Harlan Coben: Försvunnen (Myron Bolitar #9) (Forum 2010)
(Long Lost. 2009)
Myron Bolitars förhållande med änkan och tvåbarnsmamman Ali är på upphällningen. Men vad gör väl det? En gammal flamma hör av sig och ber om hjälp och då rusar Myron genast i väg som den vänliga själ han är…
Ja, efter ungefär sju års frånvaro ringer plötsligt Terese Collins till sin ex-pojkvän Myron och ber honom enträget komma till Paris. Terese själv har nämligen lockats från Afrika till Paris av ett lika enträget samtal från sin ex-make. Han hade något riktigt viktigt att berätta men ville inte säga vad på telefonen… Men nu när Terese befinner sig i den franska huvudstaden verkar Rick ha försvunnit. Kan Myron hjälpa till att finna honom?
Myron hinner knappt anlända till Paris innan Rick hittas död och Terese själv häktas som misstänkt för mord. Myron och vännen Win försöker göra vad de kan men det slutar med att de måste fly till England, också misstänkta för mord.
Sen blir resten av bokens 287 sidor en jakt på terrorister och ett sökande efter Tereses döda dotter som möjligen kan vara i livet trots allt… Försvunnen är med god marginal verkligen den bok i serien som sticker ut mest som annorlunda (hittills) och det skall inte tolkas som speciellt positivt. Det blir allt mindre kvar av Myron Bolitars jobb som agent för idrottsstjärnor, författare och skådespelare och desto mer av storslagna konspirationer, våld och äventyr. Det mesta av den tidiga charmen med sport, humor, romantik och något brott eller bekymmer för en klient har nästintill helt försvunnit och det hela är mer mörkt och dystert. Den nionde boken om Myron Bolitar är den i mitt tycke allra sämsta och betygstvåan är rätt nära. Tyvärr.
Harlan Coben: Livlinan (Myron Bolitar #10) (Forum 2012)
(Live Wire. 2011)
Den före detta tennisstjärnan Suzze T är en av Myrons klienter. Nu har någon okänd och okänslig individ skrivit en elak kommentar på Facebook. Suzze har delat en ultraljudsbild på sitt ofödda barn och kommentaren hon fått lyder kort och gott: Inte hans. Den okände antyder därmed att hennes egen man inte skulle vara barnets far. Men det är han ju, hävdar Suzze bestämt, men ett annat problem vid sidan av den elaka kommentaren är att mannen, den blivande pappan försvunnit. Så gissa vad som sker? Jo, Suzze ber förstås sin agent och vän Myron Bolitar att finna maken och den som påstått ”inte hans”.
Plötsligt blir denna inledning starten på Bolitars kanske allra mest personliga utredning någonsin. In i storyn kommer hans brors hustru Kitty och deras barn Mickey. Och med dem frågan om var hans broder Brad befinner sig… Det gamla rockbandet HorsePowers medlemmar hamnar också i blickfånget. Den ene medlemmen är Lex Ryder, Suzze T:s försvunna partner. Den andre figuren är bandets karismatiske frontman och sångare, den mystiske Gabriel Wire som ingen sett till på 15 år…
Livlinan är med sina 351 sidor berättelsen som hade kunnat sätta punkt för romanserien om Myron Bolitar. Men fem år efter denna saga kom så en elfte bok till, dessutom fick tonåringen Mickey Bolitar bli huvudperson i en egen serie. Många av böckerna har man kunnat säga handlade om utredningar som blev högst personliga och den här är inget undantag. Tvärtom har det kanske aldrig varit mer fokus på Myrons privatliv än så här. Del 8, Löftet, håller jag som seriens enskilt bästa och mest spännande berättelse, men visst är det fint att Livlinan styr tillbaka till lite mer bekanta vatten efter den spretiga och väldigt annorlunda föregående berättelsen (Försvunnen).