Agatha Christie: Dolken från Tunis (Wahlströms 1984)
(The Murder of Roger Ackroyd. 1926)
Detta är den bok som blev det stora genombrottet för Christie och en av hennes mest omtalade och kända kriminalgåtor. Varför kan förstås inte avslöjas här. Det vore att berätta för mycket om den överraskade vändning det hela tar när mördaren skall avslöjas, för avslöjas skall denne förstås. Som framgår av originaltiteln handlar det hela om mordet på Roger Ackroyd som alltså påträffas död, knivhuggen sittandes framför eldstaden i ett låst rum. Och då har vi bara känt den rike Ackroyd i några få sidor.

Hans granne och käresta har tagit livet av sig, han har just fått veta att någon i hans närhet är en utpressare och hans styvson behöver pengar och är tillsammans med fel kvinna. Dessutom har han gäster att ta hand om. Ja, stackars Roger har mycket att tänka på när någon alltså sätter en dolk från Tunis i honom. Vilken tur att Hercule Poirot har dragit sig tillbaka från det framgångsrika och uppmärksammade livet som privatdetektiv och slagit sig ned i staden. Nu odlar han pumpor men ställer förstås sina små grå celler till förfogande för att finna mördaren.

Tillsammans med traktens läkare, dr Sheppard, arbetar de sig sakta men säkert fram mot en lösning. Och precis som vanligt är Poirot överlägsen och ofelbar. Folk kommer med gissningar och förslag till höger och vänster men som alltid har alla lika fel som Poirot naturligtvis har rätt! Skulle jag sätta betyg på boken baserat bara på själva upplösningen, slutklämmen, där Poirot avslöjar mördaren vore detta värt högsta betyg. Lösningen slår ned som en smärre bomb, aldrig hade jag gissat detta, och ändå skall ledtrådarna ju finnas där. Men som hel bok på 255 sidor är det inte så spännande, roligt eller intressant att det sticker ut. Måttligt bra med en stark avslutning kan man säga.

Agatha Christie: De fyra stora (Bokförlaget Aldus/Bonniers 1969)
(The Big Four. 1927)
De Fyra Stora är ett kriminellt sällskap som siktar på världsherravälde. Den förste är kines, ledaren och hjärnan bakom alla de brott De Fyra Stora ligger bakom. Li Chang Yen heter han, men ingen har kunnat fånga honom. Den andre är amerikan och rik som ett troll. Nummer tre är en framgångsrik fransyska och nummer fyra är ”Tillintetgöraren”, en mästerlig maskeringskonstnär som utför mord efter mord och försvinner spårlöst. Den här gången har Hercule Poirot gett sig tusan på att stoppa de fyras härjningar.

Detta är en rätt annorlunda Christie/Poirot-deckare. Under de här 167 sidorna stöter Poirot och hans medhjälpare Hastings på De Fyra Stora gång efter annan. Flera personer dör, mysterierna är många och från första kontakt med de fyra till avslutningen går det hela dryga året. Så länge jagar Hercule Poirot efter skurkarna. Av och till dyker både nummer 2, 3 och 4 upp och hotar Poirot och Hastings och minst 3 gånger tuppar Hastings av. Hans fru kidnappas en gång för att Hastings skall lura Poirot i fällan. Läsaren får också för första gången stifta bekantskap med Poirots tvillingbror Achille Poirot! Många nyheter i denna bok, men somligt är sig likt. Gång efter annan påtalar Poirot hur förträffligt smart han själv är och hur fel den gode Hastings har!

Agatha Christie: Mysteriet på Blå tåget (Bonnier Pocket 1991)
(The Mystery of the Blue Train. 1928)
Miljonären Van Aldin ger sin dotter Ruth ett makalöst rubinsmycke i present. Han lovar dessutom att hjälpa henne genom hennes skilsmässa från Derek Kettering. Derek är en odugling utan egna pengar som nu dessutom har en älskarinna vid sidan om. Om nu Derek skiljer sig mister han alla de pengar han idag har tillgång till och det tycker inte älskarinnan vore bra. Ruth själv vill bara komma bort från Derek och träffa den man hon träffar i smyg, en man hennes far inte alls gillar.

På annat håll ärver unga Katherine överraskande en stor summa pengar och hela släkten låter plötsligt höra av sig för att tigga till sig en del av kakan. Alla inblandade finns snart på Blå tåget på väg mot Rivieran och när tåget är framme är Ruth död och hennes juveler borta. Vilken tur att Hercule Poirot finns med på tåget...

Till en början är detta lite rörigt. Det vimlar av människor som har egna vänner, fiender, släktingar och tjänstefolk till höger och vänster. Vart skall det hela ta vägen? Så, efter 65 sidor, har mordet skett, Poirot gör entré och förhören börjar. Hemligheter, romanser och lögner kommer fram, liksom sanningen strax innan slutet. 212 sidor som börjar måttligt lättläst och roande men som växer och till slut förtjänar ett medelbetyg.

Agatha Christie: De sju urens mysterium (Bonniers 1987)
(The Seven Dials Mystery. 1929)
Vi är tillbaka på godset Chimneys (se boken Hemligheten på Chimneys) och in i berättelsen kommer också bekanta figurer som den unga och mycket, mycket nyfikna kvinnan Bundle liksom kommissarie Battle och några andra. Och precis som med den förstnämnda boken är det även här så många olika figurer i berättelsen att det nästan blir för mycket när allas förhållande till varandra skall förklaras och alla misstänkas, förhöras eller vill hjälpa till...

Jag är snäll och friar från underbetyg men trean i betyg är svagast tänkbara. Hur som helst, på Chimneys är punktlighet en dygd. Man skall komma i tid till uppgjorda möten och måltider. Gerry Wade är en riktig sjusovare och nu har omgivningen tröttnat på hans sena ankomster. Man bestämmer sig för att inhandla en samling väckarklockor och smyger in hela åtta stycken i hans sovrum. Men när morgonen kommer lyckas inte Gerry komma i tid i alla fall. Under natten har han dött och när han påträffas i sin säng står de tidigare undangömda klockorna prydligt uppradade på spiselhyllan. Fast då saknas en klocka! Ett påbörjat brev med förbryllande text om De Sju Uren hittas och snart dödas en annan ung man. Hans sista ord är också något om De Sju Uren...

Olika figurer i boken snokar vidare och finner en plats med det namnet, och en hemlig klubb... Men vilka gömmer sig bakom maskerna och kallar sig Nummer 1 till Nummer 7?

267 sidor med i bästa fall högst medelmåttig spänning gör att detta inte är en av Christies bästa deckare.

Agatha Christie: Den mystiske Mr. Quin (Bonnier Pocket 1987)
(The mysterious mr. Quin. 1930)
Med denna bok introducerar Christie den mystiske Mr Quin. En man med förmågan att plötsligt och oväntat dyka upp bara för att snart försvinna i tomma intet. Och där han dyker upp finns ett mysterium att lösa.

I boken samlas 12 korta berättelser och i samtliga finns Mr Quin med i en ledande roll, men den som gör största jobbet med att lösa klurigheterna är i själva verket Mr Satterthwaite. Han är den äldre gentlemannen som känner alla storheterna; hertiginnor, författare, konstnärer m.fl. och vant rör sig i fina salonger, på Rivieran och i andra miljöer. Och, som sagt, där Satterthwaite rör sig, där finns också Mr Quin, och ett problem att lösa.

Det kan handla om mord, olycklig kärlek, försvunna juveler, självmord, övernaturligheter, bedrägerier och dubbelspel. Satterthwaite är den som ser och lyssnar och med Quin som bollplank att diskutera sina funderingar med serveras snart lösningen/sanningen. Det är förvisso lite varierande tempo och grad av spänning i novellerna men som helhet är båda huvudpersonerna intressanta och hela boken på 286 sidor klart läsvärd. Ett intressant avsteg från alla berättelserna om Hercule Poirot.