Chris Carter: Krucifixmördaren (Jentas 2016)
(The Crucifix Killer. 2009)
Wow! Så galet spännande. Jag läser och läser, slukar de 409 sidorna. Det här gick inte att lägga ifrån sig. Var beredd på blodiga mord, ja tortyr av hemskaste sort. Krucifixmördaren är en riktig galning.

Eller var rättare sagt. Han begick sju fasansfulla mord under två års tid. Sedan lyckades äntligen kriminalinspektör Robert Hunter och hans kollega faktiskt få fast honom. Krucifixmördaren avrättades och det var förstås slutet på vansinnesdåden.

Ja, fram till nu. Nu hittas en ung kvinna död, naken, bunden, flådd levande i en övergiven stuga utanför Los Angeles. I nacken har hon det tecken som polisen aldrig avslöjade för allmänheten, ett egendomligt dubbelkors, Krucifixmördarens signatur. Så har man fått en härmapa på halsen, vill någon ta vid där Krucifixmördaren slutade eller är det faktiskt så att man avrättat fel person och att den verklige mördaren ännu finns kvar därute?

Tja, du förstår säkert vad som gäller?! Den riktige Krucifixmördaren kontaktar polisen Robert Hunter och erbjuder en returmatch. Nya offer drabbas och kan Robert och hans nye kollega lyckas bättre denna gång? Nja, det verkar sannerligen inte så. Snart är det Roberts polispartner som är tänkt som nästa offer…

Det här är starten på en serie jag utan tvekan kommer att följa. Och med det sagt har jag alltså redan avslöjat att vår huvudperson, polis Robert Hunter, ett geni, en kvinnornas man, i alla fall kommer att överleva. Men, men… Varför sätter jag inte allra högsta betyg på den här boken? Ah, svårt att säga, den är verkligen superspännande. Men det är nästan så att det liksom blir för mycket… Tempot, våldet, all action, överraskningarna. Överväldigande…

Kommer på mig själv med att tycka att det hela ibland känns lite likt det bästa som Jeffery Deaver skrivit ihop i sina thrillers när de varit som allra bäst, kombinerat med filmserien Saw. Och det blir ju som du förstår en riktig berg-och-dalbaneresa, hjärtat

Chris Carter: Bödeln (Jentas 2017)
(The Executioner. 2010)
Han vet vad du är mest rädd för och använder den kunskapen till att skrämma livet ur dig. Mördaren som polisen snart börjar kalla Bödeln dödar en präst, sedan en fastighetsmäklare, därefter en bilhandlare.

Varför kan man undra och det gör kollegorna Robert Hunter och Carlos Garcia vid Los Angeles-polisens särskilda mordsektion. Ja, det gör alla andra också men det blir de poliserna som utses till huvudansvariga utredare. De måste hitta något gemensamt mellan offren, ett motiv till mord och så förstås den riktigt smarte, men samtidigt uppenbarligen galne Bödeln!

I jakten på mördaren kommer Robert Hunter lite på kant med Claire, en ung och hungrig reporter som vill ha scoop från honom så att hon själv skall nå framgång i sitt yrke. Än värre blir relationen med avdelningens nye polischef. Hunter går sina egna vägar och när han tydligen anlitar medium är det såklart illa ställt med polisens ledtrådar och allmänhetens förtroende.

Nya mord är att vänta och hur mycket har man egentligen missat? Det första offret, prästen, var ju faktiskt märkt med en 3:a...

Som om det inte vore nog med en Bödel som härjar i LA. Här finns en annan galning också. Media kallar honom Slaktaren!

På 392 sidor hittar polisen en död kropp efter en annan, den ena mer makabert avrättad än den föregående. Bödeln tar ut svängarna rejält, ja Slaktaren också. Chris Carter räds inte att vräka på med äckelscener som får rutinerade poliser att stå och kräkas. Det finns säkert en och annan läsare som tycker att detta är väl magstarkt också.

Bödeln är i mitt tycke både bra och spännande, men mina (efter debutromanen) högt ställda förväntningar kom lite på skam. Detta blev inte fullt så spännande eller originellt som jag hoppats på, trots de otäckt fantasifulla sätten att ta livet av folk på. Det är de hemska morden som får detta att sticka ut, inte överraskande vändningar, inte tempot, personbeskrivningarna (även om huvudpersonen vet nästintill allt), krypande spänning eller något annat. Tyvärr, kan jag kanske säga, men detta får ändå en stark trea i betyg och den här serien skall jag följa vidare. Boken Bödeln är bara inte lika spännande som Krucifixmördaren. Men hur många böcker är det?

Chris Carter: Nattjägaren (Jentas 2018)
(The Night Stalker. 2012)
Seriemördarexperten Robert Hunter i Los Angeles är tillbaka och den här gången måste han och kollegan Carlos Garcia jaga rätt på en ny galning. Någon okänd förövare kidnappar brunhåriga kvinnor, syr ihop deras munnar och underliv och lämnar dem att själva göra slut på sig. Ja, med djävulska manicker instoppade i kropparna går det liksom inte att undkomma en smärtsam död.

Snart står det klart att ett möjligt framtida offer kan vara Katia Kudrow, firad violinist. Den före detta polisen och FBI-tränade privatdetektiven Whitney Myers har fått i uppdrag att finna kvinnan och lyckas dåligt med sitt jobb. När Myers och Hunters vägar korsas blir situationen mer klar. Javisst, en fullkomlig galning kidnappar och dödar kvinnor i staden. Med flera kvinnor försvunna blir allt en kamp mot klockan. Vilken tur att Robert Hunter är så smart... Och har en så bra kollega!

Nattjägaren omfattar 381 spännande och lättlästa sidor. Det här är en seriemördarthriller utan krusiduller och tillkrånglade sidospår. En farlig mördare måste hittas och stoppas, punkt slut. Snäppet bättre än den just föregående boken i serien, Bödeln, kan jag tycka, så en urstark trea eller varför inte en schysst betygsfyra?

Slutscenen med en uppgörelse i mörka underjordiska korridorer där mördaren bär mörkerglasögon känns igen lite från klassiska När lammen tystnar...

Chris Carter: Dödens skulptör (Jentas 2019)
(The Death Sculptor. 2012)
Robert Hunter och hans partner Carlos Garcia vid Los Angeles rån- och mordrotel är tillbaka i en fjärde berättelse.

Här är det någon som roar sig med att mörda män, först en före detta åklagare, sedan en polis, därefter... Nej, allt skall väl inte avslöjas här. Berättas kan väl ändå det faktum att männen inte bara dödas utan faktiskt torteras, styckas i bitar. Därefter skapar mördaren riktigt fantasifulla skulpturer med kroppsdelarna, ståltråd och lite superlim, allt för att göra sitt speciella budskap lite sådär lagom svårtolkat och mystiskt.

Fast naturligtvis är vår hjälte och huvudperson, den supersmarte kriminalinspektören Hunter, snart skulptören på spåren. Till sin hjälp har Hunter och Garcia även den IT-kunnige utredaren Alice från Åklagarmyndigheten. Snart är de på jakt efter en från fängelset frisläppt galning!

De 391 sidorna flyger snabbt förbi, de är lättlästa och utgörs av 119 lagom korta kapitel som ofta slutar med värsta cliffhangern, mitt uppe i ett spännande läge, allt för att skapa mesta möjliga dramatik hela tiden. Man drivs att läsa vidare, lite i samma stil som gjort James Patterson så omåttligt känd, populär och lättläst. Någon liten överraskning bjuds det förstås också på och det här får ett klart godkänt betyg.

Carter plockar i sanning fram galna mördare, bjuder på skruvade, makabra historier, men jag gillar dem. Ingen efterföljare till den explosiva debuten har väl riktigt nått upp till den första upplevelsen, den första kontakten med Carters författarskap, men nog är detta en serie av god klass. En stark betygstrea kan jag ju såklart bjussa på.