Lee Child & Andrew Child: Det åttonde namnet (Norstedts 2024)
(The Secret. 2023)
Året är 1992 och USA:s försvarsminister har panik. Någon har plötsligt börjat döda forskare som varit involverade i Projekt 192 på 60-talet. Halva gänget har dött i vad som påstås vara olyckor och självmord men han vet nog vad det är frågan om, mord förstås.
Halva forskargänget är nu hotat och själv är han det topphemliga åttonde namnet bland de inblandade. Försvarsministern kallar in en samling utredare från CIA, FBI och andra myndigheter som skall skydda forskarna och inte minst hitta och fånga mördaren. Och skulle allt gå åt skogen är det dessa personer som skall få bli syndabockarna. Från armén blir representanten Jack Reacher.
Och Reacher villl gärna hjälpa till men då måste han få veta mer om Projekt 192 och han inser snart att han förstås inte fått veta hela sanningen. Reacher blir snabbt vän med de andra utsedda personerna och de startar ett samarbete. Sakta men säkert kommer de olika skurkar närmre. Reacher löser somligt med skarpt intellekt men förstås också med både pistol och knytnävar. En kort (267 sidor) men spännande saga i högt tempo, fast Reacher är väl egentligen aldrig riktigt illa ute, en riktig superhjälte som han ju är. Stark betygstrea.
Lee Child & Andrew Child: Ingen väg ut (Norstedts 2025)
(In Too Deep. 2024)
Reacher vaknar upp handbojad på ett stålbord och med bruten handled. Han vet inte var han är eller vad han gjort men det dröjer inte länge innan han pratat sig fri… Och vips så är han plötsligt en i gangstergänget. Om han bara hjälper till lite skall han få en slant för besväret men i själva verket skall Reacher naturligtvis utnyttjas, bli lite av en syndabock och skjutas. Som tur är har han redan räknat ut att detta är ett mycket troligt scenario.
Det är oklart varför Reacher satt i den bil som kraschat men kanske var föraren i själva verket en FBI-agent under täckmantel? Eller så är det någon annan i gänget som jobbar för FBI? Reacher spelar med i hopp om att bilden och minnet skall klarna.
In i storyn kommer Jenny Knight, en avstängd polis som söker sin faders mördare. Jätten Kane som hon letar efter och vill döda visar sig förstås vara en av männen i Reachers nya gemenskap. Och Kane är som sagt stor och stark, större än Reacher. Men är han lika listig? Nej, skulle inte tro det.
Efter 303 sidor är sagan slut och skönt var väl det. Boken Ingen väg ut är en av de allra sämsta i serien, kanske rentav den allra minst lyckade. Smårörig, utan så värst mycket spänning, action eller humor. Reacher samverkar med skurkar och nån i närheten är kanske, eller har kanske varit, en FBI-agent. Eller inte, vem vet. Och det är knappt att jag bryr mig.
Har Lee Child tappat stinget eller är det brorsan som tagit över alltmer av berättandet? Lite av båda kanske? TV-serien Reacher skördar just nu stora framgångar men de serierna baseras ju på några av de äldre sagorna… De senaste romanerna är ju som bäst medelmåttiga och trots två författare är sagorna typ 100 sidor kortare än förr. Reacher-serien börjar bli värsta sortens cash-grab. Trist.