Lee Child: På fiendens mark (Norstedts 2020)
(Blue Moon. 2019)

359 sidor och en mycket stark betygstrea eller kanske rentav en fyra, ja varför inte? Det här var en bra Reacherbok svår att lägga ifrån sig. Den här storyn sögs jag in i.

Reacher sitter på en Greyhoundbuss på väg någonstans. Några rader längre fram i bussen sitter en äldre man och sover. En tjock bunt sedlar i ett kuvert är på väg att falla ur mannens ficka. Framför Reacher sitter en ung man som uppenbarligen också fått syn på pengarna.

När gamlingen kliver av gör ynglingen det också. Reacher förutser ett rån och kliver av han också.

Snart är Reacher en god samarit i en ny stad. Här försöker han hjälpa pensionärsparet Shevick som lånat pengar av fel personer. Reacher märker att stadens undre värld kontrolleras av två rivaliserande gäng, albanerna och ukrainare.

Reacher tar strid med dem alla i en lättläst och spännande berättelse. Den här gången har han ett helt gäng på sin sida, musikanter, andra ex-militärer och en servitris. Naturligtvis är de sorgligt underlägsna i antal, men vad gör väl det, de har ju Jack Reacher...




Lee Child & Andrew Child: Vaktposten (Norstedts 2021)
(The Sentinel. 2020)

Reacher får lift och hamnar i ett litet samhälle som drabbats hårt av en cyberattack. Ortens verksamhet går på sparlåga då kommunens IT-system slagits ut. Samhällets invånare skyller allt på stackars Rusty Rutherford, kommunens IT-ansvarige säkerhetsman. I själva verket är han förstås oskyldig och har gjort allt han kan för att påtala de problem som hotat och själv försökt åtgärda dem. Men vem lyssnar väl på Rusty numera...?

Jo, förstås vår huvudperson och hjälte Jack Reacher. Han kommer in i samhället precis i tid för att avstyra ett kidnappningsförsök på Rusty. Efter handgemäng med skurkar och en tid på polisstationen får Reacher hela historien av Rusty och blir nyfiken...

Rusty å sin sida vägrar lämna trakten så med Reacher som något slags livvakt jagar de efter sanningen, lösningen och fula skurkar. Paret får hjälp av en kvinnlig före detta FBI-agent och plötsligt fajtas trion mot ryska IT-hackers och hemliga nazister. Tja, det här var väl som bäst högst medelmåttigt, kanske varken bättre eller sämre än de flesta andra Reacherböckerna. Men så är de ju också i stort skrivna efter exakt samma mall nästan allihop. Gillar du en gillar du troligen alla. Det motsatta kan stämma det också.

333 sidor äventyr följt av en kortare intervju med brödraparet som skrivit boken.