Lee Child: Lögner (Damm Förlag 2013)
(A Wanted Man. 2012)

Vintertid i Nebraska, USA. Kallt och mörkt. Jack Reacher försöker lifta, han tänker sig ett möte med en kvinna i Virginia i en nära framtid. Det verkar dröja, för de få som är ute på vägarna verkar inte vilja stanna för den enorme, sjaskige mannen med silvertejp över näsan.

Så, till slut, äntligen skjuts. Två män och en kvinna. Och alla beter sig lite underligt. Reacher märker snart att männen ljuger och när kvinnan börjar blinka fram ett meddelande står det klart att hon är gisslan och att karlarna är kidnappare och kanske något mer.

Den lokala polisen har upprättat flera vägspärrar men sällskapet i bilen kommer alltid vidare. Reacher inser att de rentav behövde honom för att lättare kunna passera och avleda uppmärksamheten från sig själva.

Timmarna går, bilen rullar vidare. Snart är FBI involverat och jagar efter dem. Männen verkar ha begått ett mord också…

Snart finns här lokalpoliser och FBI-agenter i en riktig soppa. Lägg till det CIA, Utrikesdepartementet, Justitiedepartementet, vittnen och agenter undercover… oj, oj, oj. Alla vill ha full koll, styra och ställa över andra, samtidigt som ingen höjdare vill avslöja för mycket eller riskera att framstå i dålig dager. Revirtänk, maktspel, möjliga terrorister och mörkläggningar. Plötsligt har kanske inget alls som hänt egentligen inträffat…

När Reacher vid ett motell kommer ifrån de övriga i bilen och ser kidnapparna försvinna med stackars Karen Delfuenso i baksätet måste Reacher såklart följa efter…

Lögner är 408 sidor där mycket är bilåkande på långsträckta vägrakor mitt ute i ingenstans, oändliga fält runtomkring och glest med civilisation. Mot slutet måste Reacher storma fram med skjutvapen och avrätta fienden… Pang! Det här kan dock vara den minst inspirerande och fartfyllda Jack Reacher-boken i serien så här långt. Synd. Betyget tre på en femgradig skala, jodå, men det är nästan väl snällt, så en svag trea då…




Lee Child: Ingen återvändo (Damm förlag 2014)
(Never Go Back. 2014)

Reacher talar med major Turner i telefon. Hon har numera hans eget gamla jobb. Reacher tycker om kvinnans röst och inbillar sig att han skulle gilla henne om de möttes så, kort sagt, Reacher sätter kurs på Washington och sitt gamla regemente.

Väl framme blir han själv överraskande återinsatt i militärens tjänst via något finstilt litet kryphål i avtalstexten, misstänkt för ett gammalt mord och får veta att han har en dotter. Därtill har platschefen major Turner kastats i fängelse.

Men inte fan tänker Reacher stå anklagad för ett mord han inte begått. Och har han en dotter han inte känner till tänker han träffa henne. Och den där major Turner som han gillat på telefon måste han ju få träffa, och hon är säkert lika oskyldig som han själv… Något skumt pågår och Reacher tänker finna sanningen och i processen inte ta skit från någon.

Snart försöker såklart Reacher och major Turner hålla sig undan FBI, militären och någon okänd tredje part som också verkar ha snudd på obegränsade resurser. Men vad har väl egentligen de här verksamheterna att sätta emot Jack Reacher? Ja, såklart inte mycket.

Ingen återvändo blir en rätt händelsefattig historia. Det verkar handla om något slags komplott, en militär mörkläggning kring en eventuell vapenhandel och vår huvudperson dras på något sätt in i händelserna. Sen en långdragen flykt, en resa med lånade, hyrda och stulna bilar, nån flygresa på det.

Den okända dottern-spåret känns som ett fräscht och välkommet, annorlunda inslag, i övrigt inte mycket nytt. Ett par oskadliggjorda killar ombord på ett flygplan blir bokens mest underhållande inslag och då är det ju rätt illa, för en hel bok betraktat. Lee Childs serie har börjat tappa en del tycker jag, det går på tomgång. Svag trea/stark tvåa i betyg… Hur som helst, märkvärdigt bra är det tyvärr inte. En liten besvikelse. 399 sidor.




Lee Child: Personligt (Massolit Förlag 2015)
(Personal. 2014)

Den franske presidenten blir beskjuten. Skottet verkar ha kommit från mer än 1200 meters avstånd. Världens säkerhetstjänster får stora skälvan. Ett stort internationellt politikermöte väntar runt hörnet och nu verkar en mästerlig prickskytt gå lös. Det finns bara några få människor i världen som kunnat skjuta ett sådant skott. De misstänka är israelen Rozan, ryssen Datsev, britten Carson och amerikanen John Kott.

Den sistnämnda är just utsläppt efter att ha spenderat mer än ett decennium bakom galler. Det var Jack Reacher som satte honom där. Nu kallar en högt uppsatt militär på Reacher och ber om en tjänst. Kan denne möjligen försöka finna Kott, eller för den delen någon av de misstänka?

Jovisst, ex-militären Reacher, den kringflackande mannen utan pass får ett nytt och reser plötsligt till både Paris och London tillsammans med den unga Casey Nice från utrikesdepartementet, kollar upp såväl attentatsplatsen som den kommande mötesplatsen för toppmötet, spöar brittiska gangsters och passar sig för prickskyttar...

Det dröjer faktiskt mer än 160 sidor in i berättelsen innan Reacher på allvar börjar slåss, men när han väl går igång drar han sig inte för att döda. Personligt bjuder på originalitet i form av utlandsresor, samarbete med utländska agenter och en skurk mycket större än Reacher själv. Det bekanta blir givetvis en bunt samarbetspartners med egna agendor, folk att inte lita på fullt ut således, en kompetent och vacker kvinna i närheten och att Reacher förstås kommer att klara biffen oavsett oddsen. Det finns förstås inte en chans att Lee Child skulle utsätta sin superman för en omöjlig uppgift.

Personligt är bra mycket mer tilltalande än flera av de senare, närmast föregående titlarna i serien, men ändå inte så pass att detta sticker ut och förtjänar mer än ett medelbetyg. Men kanske ändå, låt oss hoppas, att författaren är på väg upp ur en svacka och kan leverera på denna nivå eller högre nästa gång. 380 sidor.




Lee Child: Tvinga mig (Massolit 2016)
(Make Me. 2015)

Reacher kliver av tåget i staden Mother’s Rest, blir nyfiken på att ta reda på varför staden heter så och börjar vandra runt och prata med folk. Han stöter på detektiven och den före detta FBI-agenten Michelle som söker efter sin försvunna kollega. Något mystiskt måste denne nämligen ha stött på i trakten, ett oklart meddelande nämner 200 döda...

Vad handlade det om? Och var är mannen?

Reachers närvaro i Mother’s Rest gör somliga oroliga, man övervakar honom, ljuger för honom, vill att han skall lämna stället. Sådant får förstås Jack Reacher att vilja stanna och undersöka mysteriet än mer!

Men det hela är såklart större än lilla Mother’s Rest. Reacher måste lämna trakten för att resa över hela landet tillsammans med Michelle på jakt efter fler bitar i pusslet, innan han kommer tillbaka dit där allt startade för att lösa gåtan och sätta ett permanent stopp för det otäcka som sker...

Tvinga mig, bok 20 i serien, känns både fräscht annorlunda och samtidigt mycket bekant. Reacher och en kvinna som flänger runt, ständigt övervakade, jagade av många har man ju läst om förr.

Mother’s Rest och det hemska som skurkar där ägnar sig åt kommer som något överraskande för både läsaren och våra huvudpersoner. Att hjälten Reacher som till synes klarar allt också tar en smäll i skallen för mycket och får men av det är också något nytt och på ett sjukt sätt lite välkommet. Att hela tiden låta Reacher vara en osårbar Terminator blir tröttsamt i längden och för många böcker i den här serien är redan för lika varandra. Så Tvinga mig sticker ut positivt för mig, men mer än en betygstrea är ju berättelsen kanske inte värd, tyvärr. 413 sidor.