Stephen L. Carter: Härskaren av Ocean Park (Forum 2003)
(The Emperor of Ocean Park. 2002)

Smart, framåt, kontroversiell och färgad, nominerad till Högsta domstolen och bekant med den oåtkomlige skurken Jack Ziegler. Det är domaren Oliver Garland det, härskaren av Ocean Park. Fruktad av många men efter yngsta dotterns död i en smitningsolycka inte sig lik. Dessutom har han varit inblandad i en skandal som ändat hans politiska karriär och gjort honom än mer bitter.

Domare Garland har fler fiender än vänner och nu har han hittats död. En fullt naturlig död säger somliga. Andra hävdar bestämt att han blivit mördad. Dottern Mariah är övertygad om att fadern mördats och söker sanningen bäst hon kan. Äldste sonen Addison lever sitt eget liv och bryr sig inte om vilket. Yngste sonen Talcott, juridiklärare vid universitetet, har ingen anledning att misstro de utredningar som skett och som pekar på en naturlig död. Men snart låter folk höra av sig. Släktingar, vänner, främlingar, FBI-agenter, äkta och oäkta sådana, söker upp Talcott för att fråga honom om de arrangemang fadern säkert vidtagit. Arrangemangen? Talcott förstår ingenting. Vad är det för något folk vill veta eller komma åt, och varför skulle hans fader ha vidtagit dessa arrangemang?

Ingen vill berätta något, men Talcott kommer att få höra ifrån sin döde fader låter i alla fall en släkting meddela. Samtidigt får han ett kryptiskt meddelande från sin far och han hittar en klippbok med underliga utklipp. Någon skickar honom försvunna schackpjäser och han blir som besatt av att klura ut faderns budskap och finna sanningen om vad de eventuella arrangemangen i så fall skulle kunna vara. Och har domaren verkligen blivit mördad?

Snart är Talcott förhörd, hotad och förföljd, folk dör i hans omgivning och alla beter sig mer eller mindre skumt. Talcott kan inte lita på någon. Hans fru verkar ha en affär och hans äktenskap är på fallrepet. Karriären på universitetet likaså. Snokar han vidare hänger hela livet på en skör tråd, och det gör han förstås...

Hela 708 sidor lång är denna berättelse. Man vill verkligen veta hur det skall gå, men samtidigt får läsaren sig till livs precis allt i Talcotts liv. Minsta lilla händelse tillsammans med hustrun, sonen, syskonen, släktingar och arbetskollegor får man läsa om och bitvis känns det hela väl tungt och långrandigt. Stackaren Talcott har det kämpigt på alla fronter. Boken hade vunnit på att kortas med några hundra sidor så att tempot höjts. Kanske också att man kunde ha plockat bort några inblandade karaktärer. Nu är jag kluven huruvida detta är värt en hyggligt stark tvåa i betyg eller en svag trea. Det är ju ändå en rätt okej story men tyvärr en väl seg sådan. Nja, det blir tvåan...