Graeme Cameron: Normal (Harper Crime 2015)
(Normal. 2015)

Han ger sken av att vara normal men är förstås allt annat. Han är den trevlige killen i ditt kvarter, han som du säger hej till, killen som stannar och pratar en stund, han som ställer upp om det behövs. Han gillar tjejer, kort sagt, han är normal. Fast egentligen inte alls. Tjejer han gillar kidnappas och hålls inlåsta i en bur gömd i ett hemligt utrymme under garaget. Somliga hackas snart i småbitar och grävs ned, andra utfordras och hålls vid liv.

Det hela börjar med att Sarah ligger i påsar som skall kastas när hennes kompis Erica kommer på besök. Snart är Erica det nya djuret i buren och hon får strax sällskap av Kerry… Det ser synnerligen mörkt ut för dem båda…

Så träffar vår kanske inte fullt så normale huvudperson Rachel, en söt flicka i fiskdisken i matbutiken där han handlar och allt förändras. Snart sitter han själv i sin rymningssäkra bur under marken…

Berättelsen är synnerligen lättläst och inte speciellt lång. Boken omfattar 316 sidor inklusive författarens tack samt en kort intervju med densamma. Persongalleriet rymmer typ en mördare, några unga kvinnor och ett par efterhängsna poliser som tidigt bestämt sig för att huvudpersonen är en skum person, inblandad i något slags fuffens.

Det hela är en rätt sjuk berättelse men det torde ha framgått av ovanstående. Här finns förstås spänning, men också humor. Storyn är skruvad, ultravåld med en tvist eller två. Detta är rätt knasigt, egentligen utan större djup eller analyser. Vad jobbar han med? Varför gör han detta? Ja, säg det, sådana bakgrundsuppgifter till förklaring får man inte här.

Tempot är högt. Det är impulshandlingar och dessas konsekvenser det handlar om. Det är i all enkelhet en underhållande berättelse som presenteras och sjukt våld till trots känns det hela aldrig direkt otäckt. Vår huvudperson är som sagt alldeles för charmerande normal…