Robert Bryndza: Flickan i isen (Jentas 2018)
(The Girl in the Ice. 2016)

Trädgårdsarbetaren Lee följer en ringsignal och upptäcker ett kvinnolik i en sjö intill museet. Kvinnan i isen visar sig vara Andrea Douglas-Brown, stenrik och skitsnygg dotter till en av landets mest framstående företagare, Lorden av Hunstanton, en man med enorma resurser och ett kontaktnät som heter duga.

Till Londonpolisen kommer kriminalkommissarie Erika Foster för att ta över fallet. Hon har gjort mycket gott i tjänsten men hennes senaste fall slutade med katastrof och många döda kollegor, däribland hennes egen man. Är hon verkligen redo för detta?

Jo, hävdar hon själv, men hennes starka vilja att gå egna vägar retar upp somliga kollegor, chefer och offrets pappa, den sörjande fadern. Lord Douglas-Brown drar i några tåtar och snart är Erika motarbetad och strax därpå bortpetad från sin egen utredning.

Fast Erika är inte den som ger sig. Övertygad om sin egen förträfflighet kämpar hon på i en annan riktning än övriga kollegor, och vet du vad? Det visar sig såklart att det är Erika som är sanningen på spåret. Förövaren som stoppat Andrea under isen har fler mord på sitt samvete och snart bestämmer sig givetvis mördaren för att Erika står på tur...

Mina högt ställda förväntningar på Flickan i isen kom lite på skam. Visst är detta helt okej men egentligen aldrig särskilt spännande. Detta blev tyvärr en typisk dussinbok i seriemördargenren. En lite utstött brottsbekämpande ensamvarg som kämpar på och är den ende som ser sanningen är knappast ett originellt upplägg. Men visst förtjänar detta ett solitt medelbetyg och jag ser fram emot fler böcker med Erika Foster (så nej, hon blir inte ett nytt offer för mördaren). 430 sidor.