Giles Blunt: Fruset offer (Albert Bonniers Förlag 2003)
(Forty Words for Sorrow. 2000)

Så har det hänt igen! Omslaget och baksidestexten har lockat mig till att läsa denna bok. Högsta betyg från Sveriges Televisions recensent och kommentaren: "Fanns det åtta skulle den få det. Det finns ingen annan svensk författare som skriver lika bra." på omslaget gjorde väl sitt till. Det var dumt att gå på allt detta. Sådana uttalanden skall man alltid ta med en nypa salt, och förresten "ingen annan svensk författare"??? Blunt är väl inte svensk heller. Kan bara säga att även om det hela är helt OK så är det förvisso inte mer än så. Kanske att mina förväntningar var höga men allvarligt talat, har du läst en sådär 50 deckare tidigare har du nog redan stött på den här storyn:

Några tonåringar har försvunnit. Inget verkar de ha gemensamt, ingen hittar dem. Huvudpersonen, en polis, är övertygad om att de är offer för en grym seriemördare. Chefen tror honom inte. Så hittar man en av de försvunna, synnerligen död och strax därpå försvinner en till person. En kamp mot klockan börjar, men inga ledtrådar till vem den skyldige är eller var han och de kidnappade finns har polisen. Visst känns det igen? Det som är lite nytt är väl kanske att det hela utspelas i ett svinkallt Kanada och att polisman John Cardinal har rejält med problem utöver fallet. Hans hustru är intagen för psykvård och de pengar dottern spenderar på college har Cardinal fått genom att stjäla från en brottsling. Nu är han själv under utredning också. Ja, det här är väl ganska spännande, skurken är sjukt grym, men man har liksom "läst det förut". Fast jo, jag kunde väl kanske satt en (svag) fyra. 477 sidor.




Giles Blunt: En stilla storm (Albert Bonniers Förlag 2004)
(The Delicate Storm. 2003)

En hund släpar hem en avsliten mansarm till sin husse. När polis är på platsen finner man resten av kroppen utspridd över ett stort område. Det ser ut som om en eller flera björnar varit i farten, slitit sönder mannen och ätit lite på honom. Men det är förstås inte hela sanningen, mannen har mördats på annat håll och lämnats i skogen.

Kriminalarna John Cardinal och Lise Delorme får jaga rätt på en mördare. Men nån sådan finner man inte och identiteten på den döde är inte helt lätt att fastställa. Inblandade ridande poliser och agenter för kanadensiska underrättelsetjänsten rör till det hela och är kanske inte alltid ärliga heller. Det är kallt i Kanada, Cardinals far är sjuk och dessutom hör han av en röst från det förflutna. De 200.000 dollar han stulit från en skurk vill skurken ha tillbaka. Men pengarna är slut och inte vill Cardinal att hans brott skall uppdagas av kollegorna.

Tyvärr blir det i resten av boken inte mycket med just den här lilla godbiten. Fokus ligger på den dödade mannen och utredningen av ytterligare ett mord. Den här gången är det Cardinals faders nya unga kvinnliga läkare som hittas först försvunnen, sedan död. Två mord på kort tid och två olika mördare i lilla vintriga Algonquin Bay är bara för otroligt, det måste vara en och samma bov bakom morden. Man börjar söka en gemensam nämnare mellan offren och allt har sin förklaring 30 år tillbaka i tiden. Och det är då en medelmåttig bok blir sämre, seg och bitvis riktigt tråkig. Sen går det lite upp och ner under de sista 150 sidorna men det slutar otillfredsställande för både läsare och kriminalarna. Om förra boken var en 3:a på gränsen mot en 4:a är, går detta åt motsatt håll, en 3:a ganska nära en 2:a. 443 sidor som bara var sådär.




Giles Blunt: Schamanen (Albert Bonniers Förlag 2005)
(Black Fly Season. 2005)

Algonquin Bay i norra Kanada. En ung kvinna beter sig konstigt på krogen. Det visar sig att hon blivit skjuten, har en kula kvar i huvudet och inte minns någonting. Viking Riders, traktens MC-gäng, pysslar med lite av varje, knark till exempel. En av gängets medlemmar har försvunnit och med honom en massa narkotika. Snart hittar man killen och då är han död, saknar händer, fötter och huvud.

Den skyldige är Raymond Beltran, mer känd som schamanen Red Bear. Han tänker ta över knarkhandeln med hjälp av åkallade andar, andar som kräver människooffer. Med total makt över ett litet gäng av våldsamma men sinnesslöa hantlangare skall inget kunna störa hans stora planer. Poliskommissarierna John Cardinal och Lise Delorme tänker i alla fall försöka, när de väl har listat ut hur allt hänger ihop.

Boken börjar rätt lovande och erbjuder viss spänning mot slutet men däremellan är det rätt tunt, förutsägbart och inte tillstymmelse till spänning. Betyget 3 är så svagt så, och det mest spännande är att följa Cardinals psykiskt sjuka fru i hennes uppblossande mani. 467 sidor.