Elsa Beskow: Sagan om den lilla, lilla gumman (Albert Bonniers Förlag 1990)
Utkom första gången 1897 gjorde den här lilla, lilla berättelsen på 19 sidor. Eller, nja, snarare 10 sidor, varannan sida är blank och varannan pryds av en cirkelrund färgbild och en mening text.

Den lilla, lilla gumman mjölkar sin ko och ställer mjölken på bordet. Upp hoppar katten och han dricker upp gummans mjölk. Gumman blir inte glad. Slut.

Fina illustrationer, visst, men inte mycket till berättelse.

Elsa Beskow: Puttes äventyr i blåbärsskogen (Bonnier Carlsen 1994)
Putte i blåbärsskogen är väl en av Beskows riktiga klassiker, men nu när jag läser den igen tycker jag faktiskt inte att detta var så speciellt bra och så värst mycket till äventyr blev det kanske inte heller eller?

Jo, visst, det blev bärplockning, men inte mycket mer än så på dessa 33 sidor (där varannan är helvit och tom och varannan innehållande text och bild). Berättelsen förs fram i verser som skall rimma, men jag tycker nog att somliga rader känns mer än lovligt krystade och tunga.

Lilla Putte skall göra sin mor glad genom att plocka lingon och blåbär men har svårt att finna några i skogen. Då plötsligt står blåbärskungen där och han förminskar Putte och tar honom med till en plats där det växer särdeles mycket blåbär.

Kungens alla sju söner plockar blåbär för glatta livet och när de är färdiga reser sällskapet till Lingonmor och hennes döttrar och gissa vad de ägnar sig åt? Jo, lingonplockning. Snart har Putte fått sina korgar fulla och berättelsen tar slut.

Utkom första gången 1901. Berättelsen är som sagt väl tunn men bilderna är verkligen fina och i färg. Svag trea i betyg.

Elsa Beskow & Jeanna Oterdahl: Blommornas bok (Albert Bonniers Förlag AB 1962)
Här är det författaren och läraren Jeanna Oterdahl som knåpat ihop texterna och Beskow som gjort illustrationerna. På 30 sidor finns här Oterdahls visor på vers. Det handlar om En vårvintersaga, Maskrosor, Kattfötternas visa, Visan om lilla Gull, Prinsessan Nyponblom, Rågen, Blåklockorna, Biet, Hos mor Malena samt visorna vid namn Hasselbusken och Kantareller.

Nästan varje uppslag pryds av en helsides färgbild gjord av Beskow, övriga sidor alltså av olika många och långa verser kring växter och natur. Jag ger inte mycket för de gamla texterna men illustrationerna är riktigt fina.

Först utgiven 1905.

Elsa Beskow: Gnällmåns (Wahlström & Widstrand)
Titeln Sagan om Gnällmåns kommer med ett litet tillägg: Alla skrikhalsar till varning och deras mammor till hjälp… Japp, så är det. Tant Beskow vill med sin saga skrämma barnen till tystnad, eller i alla fall få dem att sluta gnälla. För gnälla det är allt vad vår huvudperson gör, dagarna i ända. När den lilla pojken inte får sin vilja igenom blir det tårar, skrik och tjut så det står härliga till. Gnällmåns är sur och arg och en vacker dag hoppar en häxa fram ur buskarna och förtrollar honom. Häxan aldrig en så elak gosse träffat har – nu får han gnälla i alla sina dar…

Häxans förtrollning gör så att Gnällmåns fortsätter att tjuta och sura, även när han är som gladast, när han får gåvor vid jul, när mamma är snäll osv. Alla de andra barnen fortsätter att skratta och mobba pojken som bara kunde gnälla… Usch, så hemskt.

Mellan pärmarna finns 21 sidor berättelse (från 1905) men varannan sida är tom och blank. Berättelsen förs fram på högersidorna av varje uppslag, med en färgbild och en vers eller två. Bilderna är fina och texten rimmar bra men hela sagan känns på något sätt riktigt otäck. En elak häxa, barn som mobbas, en ung liten pojke som gnäller och får det än värre…. I sanning en berättelse man skrämmer barn med!

Elsa Beskow: Olles skidfärd (Bonnier Carlsen 1994)
Olle får ett par skidor när han fyller år och han ger sig genast ut i den snöiga skogen. Han träffar Farbror Rimfrost som är ute och förskönar vinterlandskapet, gör så det gnistrar så fint.

Den virriga gumman Tö är också ute i skogen och hon har ingen koll på årstiderna. Där hon drar fram kommer slask och blask och det gillar varken Olle eller Farbror Rimfrost. De jagar bort gumman och ger sig istället iväg till Kung Vinter och hans stora slott.

Där råder febril aktivitet så här inför julen. Alla verkar ha fullt upp med att tillverka alla de pjäxor, skidor, kälkar och strumpor som barnen skall få som julklappar. Olle har verkligen roliga vinterdagar både hos Kung Vinter och väl hemma igen. Olle och hans lillebror vill verkligen inte att snön skall försvinna. Men så en dag visar sig gumman Tö igen…

Fina bilder i både svartvitt och färg och en riktigt trevlig berättelse på 29 sidor som utkom första gången 1907.