Jeanette Bergenstav: Smaken av blod (Storyside 2026)
Jag blir rekommenderad att läsa Jeanette Bergenstav och tänker att, ja, varför inte? Jag börjar här och nu med bok nummer fem. Ja, fyra fullängdsromaner finns utgivna sedan tidigare och när berättelse fem ges ut visar den sig vara något från huvudpersonens tidiga liv, Jennifer Sundins allra första fall. En så kallad prequel till romanserien. Det låter som en bra startpunkt.
Jennifer Sundin är 24 år och ny inom mediabranschen, hon drömmer om en karriär som kriminalreporter och letar jobb. Då ringer Kvällsbladets redaktör och erbjuder henne ett uppdrag. Kan hon bevaka en förhandling i tingsrätten, haka på deras fotograf och skriva något om händelserna? Det är den karismatiske gentlemannatjuven Kavaljeren som står åtalad för en serie bankrån. Jo men visst kan Jennifer det!
Men Kavaljerens kamrater står redo att storma lokalerna och beväpnade börjar de skjuta och ta gisslan. Plötsligt är Jennifer under vapenhot medtvingad in i en flyktbil och får tillbringa ett dygn som gisslan innan polisen räddar henne. Tiden som fånge blir traumatisk på många sätt men hon skriver ändå reportage om det upplevda i Kvällsbladet och blir sugen på att skriva än mer om Kavaljerens härjningar. Han må uppfattas som en vänlig bankrånare men Jennifer och andra offer vet minsann att den sanna bilden är en helt annan.
Parallellt med reporterjobbet finner hon kärleken i Tim och kanske, kanske står stjärnorna rätt. Efter allt hemskt hon upplevt är det kanske både pojkvän och fast jobb på gång?
Smaken av blod är en mycket lättläst, högdramatisk och otäck berättelse om kriminella män och deras utsatta offer, 257 sidor som snabbt far förbi, svåra att släppa. Bergenstavs berättelse om Jennifer Sundin gav sannerligen mersmak.
Jeanette Bergenstav: Syndoffer (Norstedts 2021)
Jennifer Sundin är 40+ och tvåbarnsmor, frilansjournalist och skriver för två tidningar. Eller ja, senaste tiden har det kanske inte blivit så mycket jobb, hon har haft fullt upp med annat. Livet är skit.
Maken Sebastian har varit otrogen, har hittat en yngre kvinna han nu lever tillsammans med. Bråket, separationen, sorgen och ilskan gjorde Jennifer både deppad och sugen på alkohol. Barnen William och Alicia fick se mamma i hennes värsta stunder och skick och Sebastian hotar nu med att ta barnen ifrån henne. Han har redan tricksat och tagit hela huset. Dottern Alicia som bor hos pappan har av denne fått höra att mamma helst vill slippa ha kontakt. Det är naturligtvis en ren och skär lögn men Jennifer vet inte hur hon skall orka ta fajten. Lyckligtvis har hon lillpojken William hos sig, men han har ju ADHD eller nåt sånt som pappan inte vill veta av eller acceptera så hon har det inte alltid så lätt med grabben. Dessutom har hon ju inget hus längre så mor och son bor på en båt tillsammans med pappa/morfar Börje. Och han är ju alkoholist.
Ja, och det räcker inte där. Jennifer har länge haft smärtor i höften, är nu stelopererad och går med kryckor och är storkonsument av värktabletter. Det är oklart hur bra det kan bli när allt är läkt och fulltränat. Och ekonomin är såklart riktigt kass, hon tar de skrivuppdrag hon kan för att i alla fall få in lite stålar för att kunna leva.
Och det är väl där boken startar. Jennifer ger sig iväg till skolan för att se och skriva om nyrenoverade lokaler. Och där, i bildsalen, hittar hon rektorn, bildläraren och en ung kille döda och naturligtvis vill Jennifer lösa det här mysteriet. Vad hade de här tre personerna gemensamt och varför är de dödade på olika sätt?
Jennifer tvingas samarbeta med fotografen Petter som hon jobbat med tidigare. Han har info som kan leda dem vidare men tyvärr verkar han helst vilja lyfta sig själv och vinna framgång på Jennifers arbete. Vilket såklart inte leder till det allra bästa av samarbeten. Sen visar det sig att den unga pojken troligen varit involverad i gängverksamhet, utfört uppdrag för en otäck gangster. Och det skrämmer såklart Jennifer. Hon har ju i största hemlighet stulit 400,000 kronor som grabben visst hade med sig till skolan…
Sen ringer Rolf och vill att Jennifer skall skriva om vad han varit med om. Rolf har tyvärr just kört över sin älskling, backat på sin hund. Men hunden har varit fastbunden och befunnit sig på helt fel plats. Vem vill jävlas med Rolf?
Elin vill också att Jennifer skall skriva i tidningen, om det orättvisa i att socialen tagit hennes båda barn ifrån henne. Hon har inget gjort, vill förstås ha barnen tillbaka. Soc har gjort fel.
Och sen smyger skummisar ombord på båten där hon bor. Är de på jakt efter pengarna?
När allt är som sämst och värst dyker Annie upp som en räddande ängel, bästa kompisen från skoltiden. Hemkommen från USA har hon pengar och en stuga att låna ut där Jennifer och sonen kan bo när vardagen stormar som bäst.
Bergenstavs debutroman presenterar en rätt skadskjuten kvinna i huvudrollen. Men Jennifer kämpar på trots smärtor och kryckor, är tuff och tar fajten med sonens lärare, med ex-maken, pappan, fotografkollegan och alla skurkar som tittar förbi. Detta är en lång berättelse (454 sidor) men den är lättläst och spännande och det händer saker på många håll utan att storyn blir spretig och splittrad och tappar tempo. Stark betygstrea. Den här serien vill jag följa, det här lovar gott.
Jeanette Bergenstav: Nattrov (Norstedts 2022)
Nattrov är 511 lättlästa sidor om ungdomar som kommit i kläm.
För tre år sedan blev Vincent överfallen, rånad, sparkad och slagen, förnedrad, sen dess är hans liv sig inte likt. Han är ängslig, rentav rädd för att vara ensam ute. Men nu är han ensam, på väg till gymmet och därefter solariet.
Hugo blir portad från körskolan. Pappan har inte betalat för hans körlektioner som de kommit överens om. Fiona skulle vilja ha en bättre relation med mamman som bara jobbar.
Frilansjournalisten Jennifer Sundin kallas till en olycksplats. Där finns Vincent död. Och ett tag senare är både Hugo och Fiona kidnappade. Jennifer dras in i fallet då Fionas mamma Laura behöver hjälp. Hon och Jennifer har träffats förr när journalisten skrev ett reportage om traktens rika och berömda. Men det var då det. Nu är visst Laura utfattig, kan inte få ihop de stålar som kidnapparen begär. Jennifer försöker hjälpa bäst hon kan och fungerar också som länk mellan mamman och polisen som förstås absolut inte får kontaktas.
Och privat har Jennifer alla demonerna kvar, så pass att hon talar ut hos prästen Jona. Pappan är fortsatt alkoholist och fast i speldjävulens klor, men kanske inte så mycket i den här berättelsen. Men sånt kan ju svänga snabbt, känner Jennifer som ändå ständigt oroar sig. Relationen med exmaken Sebastian är fortsatt usel och hon måste jobba hårt på relationen med barnen. Sonen William är ju garanterat fast i dataspelsvärlden och hans ADD gör vardagslivet och skoltillvaron utmanande. Ja, det är utmanande för Jennifer också förstås. Därtill smärtorna, vardagsbegränsningarna, livet med värktabletter och kryckor.
Och så oroar hon sig för att vännen Annie skall dyka upp. Barndomsvännen Annie som hjälpt henne så mycket men som ju är gravt kriminell men har klarat sig undan. Det är kanske bara Jennifer som vet vad hon gjort och det gör henne ju skrämmande utsatt om Annie skulle bli sur eller paranoid. Nu skickar Annie vykort om att de snart skall ses…
Lättläst som bara den, ja, och därtill längre än debutboken, men inte direkt lika spännande. Jennifer far runt som journalist dit Torslandanytt och Kvällsbladet skickar henne, pratar med anhöriga och andra misstänkta men är väl själv inte riktigt med i hetluften, inte förrän hon skall lämna lösensumma i Lauras ställe. Helt okej dock, från start till slut, så ett stabilt medelbetyg känns lämpligt.
Jeanette Bergenstav: Havsgrav (Norstedts 2024)
Journalist Jennifer Sundin är fast i ett beroende av smärtstillande preparat och använder sommaren till att gå i avgiftningsterapi. Barnen Alice och William befinner sig passande nog utomlands tillsammans med sin far och dennes nya kvinna så Jennifer kan ägna sig helt och fullt åt detta hårda arbete.
Och så stöter hon på Cilla som vill veta sanningen om sin dotters död. Marina har hoppat i havet för ett sommardopp och blivit bränd av maneter som utlöst både smärta och allergi och tydligen orsakat hennes död. En tragisk olycka har den officiella utredningen landat i, men är det sant? Cissi vill att Jennifer tittar närmre på fallet och det leder till att hon måste undersöka både pojkvännen och retreaten Utposten där Marina tydligen jobbat.
Och pojkvännen verkar förvisso vara ett ex men utan tvekan en otäck kille. Och Utposten verkar allt mer framstå som en lika obehaglig sekt. Visst kör man yoga och andningsövningar, samtalsterapi ensamt och i grupp men tvingar också deltagarna genom hårda upplevelser såsom promenader genom eld, fall från höga klippor och levande begravd-sessioner.
Genom rädsla blir jag fri. Genom smärta blir jag ren. Genom rening blir jag ny. Ja, det mantrat trummas in hos de deltagande men det är en samling rejält trasiga individer som betalat enorma summor för att få hjälp att bryta sina plågor, sin känsla av skuld och skam för vad de gjort. Här på Utposten är de anonyma, är bara kända under täcknamn, och de är pedofiler och pyromaner, personer som knarkar och säljer sex, har gjort misstag i vården, orsakat död och lidande för sin omgivning.
Och snart börjar folk från Utposten alltså att dö, Marina är kanske den första men inte sista. En vårdare eller patient vill andra mycket ont. Men vem?
Jennifer brottas också med kamraten Annie som förvisso hjälpt henne en hel del, men som nu också tvingar sig på, verkar nästla sig in i hennes familj och kanske både hotar och ljuger…
Storyn hoppar mellan då- och nutid och mellan Jennifer och en skildring av Utposten inifrån. Jennifer lär sig också om Utpostens intagna via dagboksanteckningar som Marina lämnat efter sig. Det hela blir en ny lättläst saga på 467 sidor. Mest spännande är väl kanske cliffhangern på slutet som lockar med hotet från Annie. Som ju kan bli allt och ingenting i en eventuell fortsättning. Havsgrav är en helt okej kriminalberättelse (solitt medelbetyg) men ändå det svagaste bidraget i serien så här långt.
Jeanette Bergenstav: Skugglik (Norstedts 2025)
Bettina är hemma med lilla dottern Sonja men det känns plötsligt inte som att hon är ensam hemma. Det känns som att någon bevakar henne och plötsligt hörs ljud som bekräftar att de faktiskt har oönskat besök.
Tidningen Kvällsbladets hemsida blir hackad och någon okänd livesänder istället direkt från någons bostad där en mamma finns med sitt lilla barn. Och en mörkklädd skepnad sveper snabbt förbi ibland.
Nästa film som sänds visar en tonårspojke bunden över järnvägsräls och filmen som kommer efter det en man inlåst i en skållhet bastu.
Journalisten Jennifer är såklart med och skriver om filmerna, försöker hitta en gemensam nämnare kring de utvalda offren. Den här gången verkar det vara personligt för något offer verkar ha en koppling till både Jennifers polisvän Strömberg och hennes tidningschef Wenche. På något sätt verkar det som sker ha kopplingar till ett slags gammal gangsteruppgörelse med Balkananknytning. Sen blir det väldigt personligt även för vår huvudperson Jennifer.
Och vid sidan av sina journalistiska uppdrag har hon det som vanligt tufft med kroppsliga smärtor, med relationen till sin exmake och diverse bekymmer för barnen. Allra värst är kanske gamla väninnan Annie som hjälpt dem så mycket. Jennifer vet ju att hon är en mördare men är oförmögen att göra något åt det. Dessutom verkar Annie ljuga och bli allt mer hemlighetsfull. Jennifer känner sig allt annat än säker och behaglig till mods när Annie kommer och går som hon behagar i familjen Sundins liv. Berättelsen är lättläst och ett snäpp mer spännande än den föregående. En betygstrea med lite extra styrka för dessa 448 sidor.