Simon Beckett: Dödens kemi (Minotaur 2006)
(The Chemistry of Death. 2006)

Efter att ha förlorat hustru och dotter vill David Hunter ha en nystart i tillvaron med ett annat jobb i en helt annan miljö än tidigare. Han söker och får jobbet som allmänläkare på en privat vårdmottagning i en lugn liten by i Norfolk. Där skall han starta sitt nya liv. Den nye chefen och tillika läkarkollegan dr Maitland sitter i rullstol och ser fram emot en avlastande vikarie för en tid.

Så en dag hör överkommissarie Mackenzie av sig till doktor Hunter. Mackenzie har fått reda på Hunters förflutna, dennes bakgrund och gedigna historia som forensisk antropolog. Nu vill han ha Hunters hjälp med att analysera de kvarlevor man funnit efter ett svårt ruttnande lik. Kan Hunter möjligen bistå med sin expertis? Är liket en man eller kvinna? Ungefär när inträffade döden? Vad kan alla larver berätta för den gode doktorn och därmed polisen? All hjälp är av godo.

Allmänläkaren David Hunter låter sig engageras i utredningen som snart växer när ännu ett lik påträffas. Snart anklagar alla i trakten varandra och de ser inte med blida ögon på utbölingar... ja, till och med traktens nye läkare blir misstänkt. Något fuffens måste det ju vara med honom eftersom folk sett att han hämtats av kommissarie Mackenzie... När sedan fler kvinnor försvinner, och en av dem är Hunters spirande kärlek Jenny, blir allt mer panikartat. Någonstans går som sagt en mördare lös, men vem är det? Och varför har alla de här offren dödats?

Traktens nya invånare, dr Hunter, hamnar i hetluften och ingenting visar sig vara som han trott. Ja, mot slutet stegras spänningen ytterligare och Beckett bjuder även på en riktigt överraskande vändning. Boken omfattar bara 348 sidor men de drar in läsaren i ett äventyr som känns som mycket längre. Dödens kemi är en överraskande välskriven och spännande berättelse, en riktigt bra debutroman. David Hunter vill jag absolut följa framöver!




Simon Beckett: Skrivet i eld (Minotaur 2007)
(Written in Bone. 2007)

David Hunter har efter händelserna i boken Dödens kemi lämnat orten Manham och slagit sig ned i London. Allmänläkarbanan har han också lämnat, nu arbetar han istället som rättsantropolog och kallas in när polisen behöver hjälp med att analysera mänskliga kvarlevor.

Nu har man hittat brända rester av en människa i en enslig stuga på en liten ö i Yttre Hebriderna. Lokalpolisen har fullt upp med en större tågolycka och ett misstänkt terrordåd. Visst kan väl Hunter resa iväg och ta en titt på den döde kroppen, eller vad som nu finns kvar? Allt man tror sig veta skall peka på en flera veckor gammal olycka så detta är ett lågprioriterat fall. Hunter kan väl bara ta en titt och bekräfta?

Jodå, Hunter reser lite motvilligt iväg till denna avlägsna avkrok mitt ute i ingenstans och hittar en sönderbränd kropp, traktens pensionerade kommissarie och övriga öbor, bland annat hotellägaren Ellen, färjekaptenen Kinross, reportern Maggie och rikemansparet Strachan.

Naturligtvis inser David Hunter att dödsfallet inte alls är fråga om en olycka. Nej, här är det mord i fokus men fler utredare hinner inte skickas till platsen innan en ruskig storm slår till och isolerar ön fullständigt. Elektriciteten kommer och går, fler personer dör och någon i ögemenskapen är en galen mördare. Men vem?

Den andra boken om David Hunter är lika välskriven som den första, men inte fullt så gripande direkt från start. Här tar det lite tid att sätta scenen och det är mycket ödslighet, väder och vind i början. Därtill en svårt bränd människokropp men vad då, det rör sig ju om en gammal olycka, så varför bry sig?

Sen tar det som sagt fart och även denna gång kommer en avslutning jag inte kunnat förutse. Ja, en solid story hela vägen och en än starkare, överraskande avslutning verkar vara Becketts melodi. Debuten var väl snäppet bättre som hel bok betraktat, men en stark betygstrea måste ju utdelas för de här 357 sidorna. Efter det här måste man ju bara fortsätta följa David Hunter.




Simon Beckett: Dödens viskningar (Minotaur 2009)
(Whispers of the Dead. 2009)

David Hunter korsar Atlanten och söker sig till Likfarmen i den amerikanska södern. Han skall fortbilda sig lite och hälsa på en gammal vän från förr men när vännen kallas in för att ta en titt på ett nyfunnet lik tar denne med sig David. Snart är vår huvudperson involverad i en ny utredning och det är mycket som inte verkar stämma. Den döde i stugan är alltför uppsvälld och förruttnad för att bara ha kunnat finnas i stugan i några dagar och den ledtråd man finner leder till en sedan länge begravd man. En gravöppning leder vidare, dock till fyndet av en helt annan död man, en man vars kropp preparerats med en massa sylvassa kanyler! Som gjort för att någon räknat med en gravöppning och att någon skulle komma till skada...

Som en utböling, en britt på amerikansk mark, får Hunter kämpa i motvind men naturligtvis är det han som löser fallet. Liken staplas på hög och den mördare de jagat är kanske trots allt inte rätt person. Eller?

Dödens viskningar är en välskriven berättelse som suger in läsaren i en helt okej story, tyvärr en som jag finner något mindre intressant och spännande än de båda föregående. Men naturligtvis lyfter det hela mot slutet och spänningen stegras, en liten överraskning eller två kommer också. Betyget stannar vid ”bara” en betygstrea med ett litet plus, men sett till karriärens tre första böcker är det i mitt tycke inte många författare som levererat så här starkt med en debut och två uppföljare. 329 sidor.




Simon Beckett: Från andra sidan graven (Minotaur 2011)
(The Calling of the Grave. 2010)

Jerome Monk har erkänt mordet på fyra unga kvinnor och sitter i fängelse. Det fjärde offret var tydligen hans egen flickvän och Monk blev liksom infångad på plats mitt under mordet. De tre andra kvinnorna är ännu försvunna, begravda på okänd plats.

Så upptäcker fotvandrare på Dartmoorheden en hand vars beniga fingrar sticker upp ur marken. Rättsantropolog David Hunter kallas till platsen och utredarna finner snart ut att den framgrävda kroppen tillhör ett annat av Monks offer. Nu är det endast tvillingsystrarna Bennett som inte kommit till rätta. Åren går.

Åtta stycken av dem faktiskt. Hunter glömmer Monk, förlorar sin egen familj, blir vanlig distriktsläkare och upplever saker vi tagit del av i tre föregående böcker. Sen rullar fallet Monk vidare.

Mannen rymmer från fängelset och två röster från det förflutna hör av sig. Först är det polisman Terry som vill varna Hunter för att Monk kanske också kommer att dyka upp igen. Härnäst är det Monk-profileraren Sophie som också ringer och har något att berätta. När Hunter söker upp henne finner han hennes hem i ordning och kvinnan själv nedslagen i badrummet.

Japp, Jerome Monk är tillbaka och jakten på honom och sökandet efter de försvunna tvillingarna går vidare på 336 sidor. Lättläst, välskrivet, spännande och med den sedvanliga lilla knorren mot slutet. Stark betygstrea.