Pierre Bayard: Vem dödade Roger Ackroyd? (Fisher & Co 2001)
(Qui a tué Roger Ackroyd? 1998)

Mysteriet bakom mysteriet i Agatha Christies Dolken från Tunis. En varning för den här boken är på sin plats och det i dubbel bemärkelse. Inte nog med att Bayard här avslöjar mördaren i många av Christies kriminalromaner, bitvis är det också en riktigt trist bok.

När författaren diskuterar Christies romaner och hennes sätt att förvilla läsaren, hålla mördaren hemlig, leverera sanningen så öppet att den missas och få till dubbeltydiga meningar, då är det en intressant bok. I de kapitel han väver in Freud, psykoanalyserar Hercule Poirot och spekulerar i hur vanföreställningar yttrar sig, har det bara gått för långt.

Bayard själv är litteraturprofessor och psykoanalytiker. Det är en sak att göra nytolkningar av Christies deckare och se andra möjliga mördare eller påpeka bristerna i författarens text, men när det skall diskuteras huruvida Hercule Poirot är psykiskt sjuk tycker jag det hela gått överstyr. Herregud, det är en påhittad figur i en uppdiktad berättelse det handlar om! Vill Bayard bli kändis på Christies goda namn och rykte? Man kan undra.

Så strunta i minst halva boken och läs bara hans många goda ord om Christies makalösa förmåga att lura läsare världen över i bok efter bok. Läs sedan hans synpunkter på några av Christies mest kända och annorlunda deckare och se vad han kommer fram till. Han bjuder på flera citat ur Christies böcker och visar på meningar som kan tolkas på olika sätt. Faktum är att han presenterar en mycket trolig alternativ mördare i romanen Dolken från Tunis (The Murder of Roger Ackroyd). Jag, som just läst den romanen innan jag påbörjade denna bok blir snudd på övertygad om att den gode Hercule Poirot faktiskt tagit fel! Ja, bitvis mycket intressant, men i flera kapitel riktigt torr och tråkig läsning. Kapitlen om psykoanalytisk teori känns synnerligen malplacerade om man greppade denna bok intresserad av Agatha Christie. 208 sidor.