Belinda Bauer: Mörk jord (Modernista 2011)
(Blacklands. 2010)

12-årige Steven bor tillsammans med lillebror, mamma och mormor i ett litet hus i engelska Shipcott. De utgör en familj i förfall. Långt innan Steven ens var född försvann hans morbror Billy spårlöst. Nu har Stevens mamma och mormor levt i 18 år med saknad och ovisshet kring vad som hänt brodern/sonen. Sakta men säkert faller tillvaron i bitar. Steven har insett att om familjen skall komma på fötter igen och kunna gå vidare måste saker och ting avslutas. Tolvåringen har beslutat sig för att ta reda på vad som hände morbrodern han aldrig träffat…

Man vet så mycket som att seriemördaren och pedofilen Arnold Avery då på den tiden rövade bort, förgrep sig på och mördade flera andra barn i trakten. Avery grävde ned dem på den vidsträckta Exmoorheden och det är där vi nu finner Steven. Varje dag efter skolan tar han med sig sin spade och gräver, gräver, gräver i hopp om att kunna få fram släktingens kvarlevor.

Det hela är naturligtvis ett tröstlöst arbete. Heden är enorm och de enda ben Steven stöter på tillhör sedan länge avlidna djur, inte mördade människor. I ren desperation börjar Steven att skriva brev till fängelsekunden Avery i hopp om att kunna få fram ett erkännande eller någon annan ledtråd till Billys försvinnande.

I fängelset har Avery länge levt som i en dvala, men när han nu får dessa brev från en ung liten pojke vaknar hans livsandar och rovdjursdrift på nytt…

Belinda Bauers debutbok har fått ett fantastiskt mottagande, den har hyllats och prisats. Jag måste erkänna att jag själv allt blev en gnutta besviken. Visst är storyn rätt spännande men det är ändå inte nagelbitarspänning vi snackar om, det hela tuffar på rätt stillsamt. Det hela känns med sitt tema mer intressant och gripande än något annat. De 275 sidorna försvinner snabbt förbi och det hela avslutas på ett sätt som jag tycker kunde ha varit bättre. Berättelsen är helt okej, men inte är detta en fantastisk bok.




Belinda Bauer: Skuggsida (Modernista 2012)
(Darkside. 2012)

Bauer tar oss återigen med till den engelska landsbygden. I en biroll stiftar vi på nytt bekantskap med en karaktär från hennes förra bok, Mörk jord.

Det är vinter, vi befinner oss i Shipcott, ett litet samhälle där alla känner alla och lagens långa arm representeras av den unge Jonas Holly.

Shipcott präglas av god sammanhållning, vänliga själar och låg förekomst av brottsliga händelser. Det som faktiskt inträffar är sällan allvarligt och den långe polismannen har inga problem med att lösa fallen.

Plötsligt chockas hela orten. På ett äldreboende hittas Margaret Priddy död, mördad, kvävd med en kudde. Det finns en mördare att jaga och det är stort, kanske för stort för Holly. Erfarna kriminalpoliser från storstan kallas in och kommissarie Marvel tar över utredningen. Den kaxige Marvel har inget till övers för den lokale spolingen som han tycker lägger näsan i blöt och kontaminerar hans brottsplats. Holly skall hålla sig borta, punkt slut. Marvel frågar ut anhöriga och vårdpersonal.

Hollys självförtroende har fått sig en knäck. Han är ju ortens ende polis, den som känner alla och envar. Nog borde han kunna vara behjälplig i utredningen. Holly blir uppriktigt ledsen när han får ett första anonymt meddelande: Och du ska föreställa polis?

Någon okänd gillar uppenbarligen inte att han klivit åt sidan. När ytterligare ett mord sker, denna gång en dränkt kvinna, kommer en ny lapp till Holly som kallar honom en lipsill och uppmanar honom att göra sitt jobb, att skydda befolkningen och fånga mördaren…

Holly vet inte om han vågar utmana den ilskne Marvel. Och vem i Shipcott, vem av alla han känner i trakten, har begått dessa avskyvärda dåd och varför?

Skuggsida är allt det jag inte tyckte att den så hyllade debuten Mörk jord var; både riktigt spännande och överraskande. Det hela verkar kanske föga intressant eller annorlunda men berättelsen är bra från början och växer sig bara allt starkare. Slutet överraskar duktigt och jag drar mig inte för att ge ett betyg därefter. 383 sidor.




Belinda Bauer: Ni älskar dem inte (Modernista 2012)
(Finders Keepers. 2012)

Folks tankar och beteenden här är starkt kopplade till händelser de upplevt i det förflutna så jag tycker absolut att du bör ha läst Bauers föregående romaner innan du tar dig an den här berättelsen, i alla fall den närmast föregående (Skuggsida) bör du vara bekant med.

Någon okänd rövar bort Jess från bilen där hon sitter och lyssnar på musik och väntar på pappan som är ute med sitt jaktlag. En lapp med texten Du älskar henne inte är den enda ledtråd polisen får.

En kidnappning följs av fler. Härnäst försvinner 9-årige Pete. Det kvarlämnade meddelandet är rätt likt det förra: Ni älskar honom inte. Men visst gör föräldrarna det!

Polis, familjemedlemmar, släkt, vänner, allmänhet letar överallt. En helikopter med värmekamera sveper över landskapet, spårhundar som sniffar runt – alla insatser lika resultatlösa.

Fler barn försvinner och fler Älskar-inte-meddelanden hittas på platserna för försvinnandena. Dagar och veckor går…

I två av huvudrollerna finner vi tonåringen Steven Lamb och polisen Jonas Holly som båda letar efter den okände förövaren. Eller nåja, Steven behöver inte leta så hårt, han är ju redan helt säker på att han funnit den skyldige. Det måste vara Jonas Holly, polisen! Nu behöver han bara bevis…

Visst bjöds det på mer regelrätt action i föregående bok, men ovissheten om identiteten på kidnapparen och vad som hänt barnen, Jonas Hollys lite udda beteende och Stevens bergsäkra övertygelse om Hollys inblandning räcker gott och väl till för ett gott betyg. Detta är 408 rätt spännande sidor. Visst, inte riktigt i klass med förra boken men utan tvekan en stark berättelse och betygstrean är stark.