Max Barry: Jennifer Staten (Bokförlaget Onsdag 2005)
(Jennifer Government. 2003)

Det lät så lovande och så annorlunda. ”Jennifer Staten är det oväntade mötet mellan Michael Moore och Matrix. En halsbrytande, hårdkokt sf-thriller och en intelligent samhällssatir. Roligare än så här blir det inte….En andlös sträckläsningsthriller…härligt elak.” etc.

Ja, annorlunda var det förvisso och helt osanna var inte de andra kommentarerna heller, men som helhet... nja. Visst fanns det händelser jag drog på munnen åt, men rolig vill jag inte beskriva boken. Vad är det för kul med mord och kidnappningar? Och härligt elak? Ja, jo, men gränsen mellan härligt elak och rena dumheter kan vara hårfin. Så detta blev en besvikelse. För mycket av allt och egentligen svårt att placera i en genre, men mer än något annat är det nog en skruvad, våldsam samhällssatir.

Springpojken Hack Nike besöker marknadsföringsavdelningen på det stora företaget och fastnar vid vattenautomaten. Där erbjuds han på stående fot ett nytt jobb. Han skall hjälpa till att sälja Nikes nya omtalade sko, Mercurymodellen. En sko alla talar om och vill ha men som egentligen inte säljs någonstans. Men nu skall de säljas med dunder och brak. Tyvärr har Hack Nike inte läst det finstilta i kontraktet. De ungdomar som faktiskt köper av den första mycket begränsade utgåvan skall mördas. Hack har just lovat att mörda ett dussin tonåringar, allt för att skapa hysteri kring försäljningen...

Men Hack vill inte utförda dådet så han går till polisen. Och se, polisen har kontakter. De i sin tur lejer folk som självklart kan ställa upp och mörda oskyldiga! Den statliga agenten Jennifer Staten kallas in för att bringa ordning i kaos. Ibland otäckt träffsäkert och humoristiskt, ibland bara ett försök till en medelmåttig thriller. Som helhet en liten besvikelse. 371 sidor.