Clive Barker: Det omänskliga (Forum 1988)
(The Books of Blood, vol 4. 1985. Även utgiven som The Inhuman Condition. 1986)

På bokens 208 sidor har Barker fått ihop 5 kortnoveller; Det omänskliga, Kroppens uppror, Uppenbarelser, Vik hädan, Satan! samt Åtråns tidevarv. (The Inhuman Condition, The Body Politic, Revelations, Down Satan!, The Age of Desire) Med undantag av 6-sidors berättelsen om Satan är de övriga runt 50 sidor vardera och innehåller äventyr av högst varierat slag.

Förstnämnda novell handlar om en luffare vars käraste ägodel är en repstump med knutar. Efter ett rånöverfall hamnar den i händerna på några ungdomsligister. Och när en av grabbarna löser upp knutarna kommer något omänskligt fram... I Uppenbarelser kommer några personer till ett motell och får ett rum där ett mord en gång ägt rum. Offer och skytt lever vidare som spöken och historien ser ut att upprepa sig. Åtråns tidevarv handlar om en kille som agerar testperson för vetenskapliga experiment. Han får en injektion av ett medel som får hans lustar att ta överhanden. Kan man ha för mycket sex?

Kortberättelsen handlar om ett husbygge tillägnat djävulen och bäst och mest annorlunda är helt klart Kroppens uppror. Vad skulle du göra om dina båda händer fick eget liv och ville bli fria från resten av kroppen? Usch! Blandad kompott med någon trist, någon bra och några medelmåttiga sagor ger medelbetyg för hela boken.




Clive Barker: Det förbjudna (Forum 1990)
(The Books of Blood, vol 5. 1985. Även utgiven som In The Flesh. 1986)

213 sidor och fyra noveller om vardera ca 50 sidor. I tur och ordning innehåller boken följande berättelser; Det förbjudna, Madonnan, Babels barn samt Livs levande (The Forbidden, The Madonna, Babelīs Children, In The Flesh). Och som så ofta med novellsamlingar är alstren av blandad kvalitet. Som helhet dock mindre spännande än Barkers föregående samling, Det omänskliga (Books of Blood, vol. 4).

Det börjar med Helen som med kamerans hjälp vill dokumentera klotter på husväggar i ett nedgånget och kriminellt belastat bostadskvarter. Hon träffar invånarna och får höra hemska historier om mord och försvinnanden men hon finner också graffiti så originell och fängslande att hon bara måste återkomma, igen och igen. En dag står hon själv öga mot öga med kvarterets värsting, Godismannen! (Denna novell utvecklades sedan till att bli skräckfilmen Candy Man)

I den andra berättelsen är det Jerry som vill sälja en gammal nedlagd simhall, men när han visar den för en möjlig köpare visar det sig att simhallen är allt annat än tom. Nakna kvinnor smyger runt i korridorerna och något helt annat finns i bassängen... Babels barn handlar om Vanessa som upptäcker hur världen styrs. Och det blir förvisso ingen spännande saga av detta, men det hela är så originellt att man inte kan annat än småle åt Barkers fantasi. I den sista sagan handlar det om unge Billy som vill in i fängelset för att få kontakt med sin döde morfar. Och lyckas till allas fasa!

Ja, Barker dukar upp några fantasifulla händelser som omgjorda till film med passande soundtrack säkert skulle skrämma mer än de gör som noveller. Jag gillar vanligtvis Clive Barker, men det här kunde ha varit än mer skruvat, haft högre tempo och bjudit på en mer skräckinjagande upplevelse.