David Baldacci: Till siste man (Bra Böcker 2002)
(Last Man Standing. 2001)

FBI:s elitstyrka skall göra ett tillslag mot ett gäng knarkhandlare i en gränd. Teamets bäste man är Web London, men när cheferna ger klartecken till ingripande paralyseras London och rör sig inte ur fläcken. Alla hans kamrater rusar förbi och in i gränden där gömda maskingevär automatiskt öppnar eld och massakrerar hela styrkan. Ensam överlevare blir Web London, men han var förvisso inte ens inne i gränden med sina vänner. Varför inte?

Kollegor och teamets fruar börjar verkligen sky London som pesten. Har han fegat ur? Är han en förrädare? Köpt för att locka FBI-männen i en fälla? Ingen vill jobba med Web. Fast Web kan inte heller leva med skammen han känner. Varför blev han som fastfrusen, varför löd han inte order? Inte en aning har han, men fattar att han måste finna sanningen om anfallet om han någonsin skall kunna se sina gamla vänner i ögonen. Enda ledtråden verkar vara den tioåriga killen som han sett strax innan tillslaget skedde och som han stoppat från att rusa in i gränden när kulorna ven.

Men den killen är som försvunnen från jordens yta. De som sett en tioårig kille på platsen beskriver en helt annan grabb, och den FBI-agent pojken setts tala med är inte agent heller. Efter mycket övertalning får Web London en gammal väns hjälp att söka sanningen. Men den sitter hårt inne. Skurkarna har avlyssningsanordningar överallt och ligger minst ett steg före. Helt klart är dock att någon gärna ser att Web London förnedras, blir avskedad och avskydd. Han, FBI:s bäste. Usch, så elakt.

Jag trodde när jag började läsa att Web London skulle tvingas kämpa helt ensam, men så blev alltså inte fallet. Hans närmsta chef tror verkligen på honom hela tiden och den vän han lyckas övertala att hjälpa honom går inte av för hackor han heller. Så Web är inte alls så hjälplös som man skulle kunna tro. Och som jag hoppats. Att kalla detta "en kusligt spännande psykologisk thriller" som det står på baksidan är väl starka ord. Det här är mer en medelspännande 530 sidor tjock actionroman. Kanske väl tjock för sitt eget bästa.




David Baldacci: Till varje pris (Bra Böcker 2011)
(True Blue. 2009)

Polisen Mace Perry har tillbringat 2 år i ett kvinnofängelse, ditsatt för ett brott hon inte begått. Nu är hon äntligen frigiven men är förstås inte polis längre, vilket naturligtvis är det enda hon vill vara. Med en stark önskan om att kunna rentvå sig själv, lösa ett svårt fall på egen hand, planerar hon att åter få dra på sig polisuniformen. Hon har sin storasyster Beth, tillika högt uppsatt polischef, till sin hjälp som gör vad hon kan för att stötta syrran…

Nu följer Mace med polischefen till en mordplats. På det fina advokatkontoret har den unge advokaten Roy hittat en kollega död i ett kylskåp… Mace intresserar sig som en utomstående men före detta polis för fallet och börjar snoka i mordet tillsammans med advokat Roy, tillika före detta basketproffs. De är ett osannolikt par som tydligen är alldeles för skickliga på att lägga näsorna i blöt. Mer än en gång tvingas de sätta livet på spel när onda män är ute efter dem.

Ett advokatmord följs av ytterligare ett och snart talar både CIA och FBI och andra myndigheter om nationens säkerhet och terroristanknytningar och vill ta över hela fallet och lägga locket på. Mace vill veta vad som är på gång och snokar vidare…

Till varje pris är en lättläst thrillerhistoria som rullar på i högt tempo. En otrolig historia minst sagt, men icke desto mindre rätt underhållande och spännande. Stark betygstrea. Synd att de här karaktärerna inte fått härja vidare i fler berättelser… 476 sidor.




David Baldacci: Den gemensamma nämnaren (Bra Böcker 2003)
(Split Second. 2003)

Sean King är Secret Service-agent och har till uppgift att skydda presidentkandidat Clyde Ritter under hans valturné. På ett valmöte blir Seans uppmärksamhet störd, han tittar bort för en sekund och så ligger Ritter mördad på golvet. Att Sean skjuter mördaren är till föga tröst. Sean är ansvarig, blir vanärad, tvingas ta avsked, flyttar och börjar ett nytt, mycket tristare liv som advokat.

Några år senare gäller det en annan presidentkandidat. Den här gången är det ansvarige agenten Michelle Maxwell som låter sin kandidat bli kidnappad. Hon har kämpat länge för att komma uppåt i ett mansdominerat yrke och varit framgångsrik. Nu i ett slag är allt raserat. Hon avstängs i väntan på utredning. Kidnappade presidentkandidaten John Bruno står ingenstans att finna.

Nu har två skickliga Secret Service-agenters karriärer spolierats och naturligtvis mötas de två. Sean och Michelle slår sina kloka huvuden ihop och ger sig ut på en revanschrunda. För naturligtvis hänger Ritters dödsskjutning och Bruno-kidnappningen ihop på något sätt. Det gäller att finna den gemensamma nämnaren. Det här låter mer spännande än det är. Jag tyckte detta var en mycket trist, tjatig bok, rörig och med alldeles för många inblandade agenter, poliser, utredare och skurkar för att jag skulle kunna hänga med. Visst glimtar det till med små spänningsinslag under resans gång och slutstriden är förstås spännande, men då är jag mest glad över att boken tagit slut. Det finns bra många mycket bättre Baldacci-böcker att läsa istället för denna. Detta är en stor besvikelse på 382 sidor.




David Baldacci: Rollspel (Bra Böcker 2004)
(Hour Game. 2004)

Sean King och Michelle Maxwell från boken Den gemensamma nämnaren är tillbaka. Nu är de båda före detta Secret Service-agenterna partners i en egen privatdetektivfirma. De söker en okänd förövare som mördar folk. Det börjar med ett mord på en prostituerad kvinna och innan King, Maxwell och polisen kommit nånstans med utredningen har slakten fortsatt med ett par ungdomar och därpå en advokat. Varje mord bär likheter med dåd som berömda seriemördare utfört genom historien. Amerikas mest kända mördare har fått en gemensam copycat och av de meddelanden mördaren lämnar efter sig har han inga planer på att sluta.

En av traktens rikaste och mest ansedda män, Robert Battle, ligger i koma på sjukhuset efter en svår blodpropp. Troligen kommer han inte att tillfriskna, men nu handlar det inte så mycket om Battle själv utan om Junior Deaver, en ung man som utfört arbete åt Battle. Junior anklagas för stöld hemma hos Battle och det blir King och Maxwell som skall ta reda på om Junior är skyldig eller ej. In i storyn kommer Battles hustru, parets vuxna barn med respektive partners samt några anställda och det står snart klart att familjen Battle bär på mörka hemligheter och att det kommer att bli vissa svårigheter med att få veta sanningen... Junior Deaver påstår såklart att han är oskyldig.

Så vi följer King och Maxwell över 432 sidor och läser om deras undersökningar och många frågor till mängder med misstänkta i Robert Battles närhet samtidigt som seriemördaren skördar nya offer. Snart pekar somligt på att fallen hör ihop, men är det en mördare därute eller flera? Seriemördarjakten är den mest spännande delen av boken och röran kring alla familjen Battle-medlemmar blir nästan för omfattande för att man skall hänga med. Efter ganska precis 200 sidor har jag identifierat i alla fall en mördare och väntar bara på att huvudpersonerna skall fatta det också. Hade detta varit en bok av Jeffery Deaver hade jag blivit lurad både en och två gånger på mördarens identitet, men Baldacci överraskar inte i samma utsträckning. Förhållandevis lättläst och spännande, men mot slutet tyvärr väl förutsägbart. Medeltrea i betyg.




David Baldacci: Geniet (Bra Böcker 2008)
(Simple Genius. 2007)

Michelle Maxwell mår inte bra. Hon går på krogen, letar upp den störste killen hon kan hitta och skapar bråk. Lite senare låter hon lägga in sig på psyket för terapi…

På annat håll hittar vi detektivkollegan Sean King som oroar sig för Michelle och ekonomin. Så Sean tar ett uppdrag som går ut på att utreda huruvida forskaren Monk Turings död var en olycka, ett självmord eller rentav ett mord. Monk har alltså sysslat med topphemlig forskning och dessutom hittats död på CIA:s lika hemliga och avspärrade mark.

Sean känner snabbt om att det är frågan om ett mord, men hur skall han kunna bevisa det? Både FBI och CIA rör sig i faggorna och ber honom i starka ord att hålla sig borta. Någon okänd avlossar dessutom skott mot honom…

Fler personer dör, någon försvinner och mitt i allt dyker både Michelle och hennes terapeut upp på platsen. In med agenter, militärer, ett matematiskt geni, krigsfångar, hemliga rum, gömda skatter och korrumperade myndighetschefer…

Geniet är en lättläst och lika otrolig som osannolik historia som susar förbi på 463 sidor. Men den är bitvis rätt underhållande och spännande så medelbetyget ligger stabilt.




David Baldacci: Dubbelspel (Bra Böcker 2012)
(First Family, 2009)

Jane Cox, landets första dam, presidentfrun, har ordnat barnkalas för sin brorsdotter men festligheterna slutar i katastrof. 12-åriga Willa blir kidnappad, pappan nedslagen och mamman dödad.

Lyckligtvis känner Jane Cox Sean King sedan tidigare, han har ju från sin tid i Secret Service räddat paret undan knipor förr. Kan han nu som extern utredare få saker och ting att hända raskt, hitta kidnapparen och rädda Willa?

Sean King tar givetvis hjälp av sin detektivpartner Michelle Maxwell men hon får egna problem när hon nås av meddelandet om att hennes mor dött. Michelle anar att dödsfallet inte var en olycka och börjar misstänka mammans närmaste för mord, däribland sin egen far!

Sean King och Michelle jagar således mördare på två håll och i jakten på Willa avslöjas ständigt nya hemligheter. Varför har förövaren siktet inställt på Willa? Varför blev fadern endast nedslagen och inte mördad som modern? Och varför känns det som att deras utredning motarbetas av presidentens egna utredare; Secret Service och FBI? Vad sjutton är på gång?

Dubbelspel är en stabil Baldacci-thriller på 453 rätt spännande sidor men mer än till ett gott medelbetyg räcker det inte.