Sebastian Bach: Mitt liv och Skid Row (Lind & Co 2018)
(18 and Life on Skid Row. 2016)
Sebastian Bierk föds på Bahamas och flyttar mellan ögruppen, Kanada och Kalifornien under sin barndom och uppväxt. Han gillar rock´n´roll (främst bandet Kiss) och superhjälteserier och sjunger i kyrkokören. Föräldrarna separerar när han är 10 år och det blir ett hårt slag, sen smakar han alkohol, sjunger i eget rockband och njuter av konserter med flera av sina rockidoler. Vips är han superstjärna i Skid Row efter att Jon Bon Jovi hjälpt honom och bandet att komma igång.

Det blir spelningar i Ryssland tillsammans med några av rockens allra största band och långa turnéer i Amerika och utomlands tillsammans med just Bon Jovi, Mötley Crüe och Guns N´ Roses, och andra. Sen fylls boken av i princip 300 sidor alkoholdimma och en massa knarkande. Och några brudar och lite fylleslagsmål. Och mer sprit. Och fler droger. Igen och igen. Kokain, gräs, Quaaludes, opium, LSD, heroin…

Tyvärr tjatigt i överkant, enformigt som fan. Sebastian träffar den och den kändisen och sen är det fest i en dag eller flera, sprit och knark, full som ett as, hög som ett hus. Vackra strippor eller fans här och där även om det aldrig blev något sex för att han hade frugan därhemma… Jo tjena.

Och sen är han plötsligt inte med i Skid Row längre, efter tre plattor varav de två första levererat flera stora hits och sålt många miljoner exemplar. Då blir det några mindre musikaliska soloprojekt och flera framgångsrika framträdanden på scen; musikaler och shower som uppskattad sångare.

Bokens allra största överraskningar är väl framför allt att han förlorade huset i New Jersey till 2011 års orkan Irene, att dottern heter Sebastiana och att han gjort mer TV än jag anat, bland annat flera säsongers medverkan i Gilmore Girls, nåt dussin avsnitt. Annars är här som sagt synnerligen snålt med överraskningar och utöver en kort beskrivning av uppväxtåren och sorgen över föräldrarnas skilsmässa kommer det inte mycket mer om familjen, varken den han växte upp i med flera syskon eller den eller de han själv skapat senare. Fru och barn, ex-fru och barn verkar ha varit hemma när Sebastian rockat, knarkat och supit sig genom livet. De är omnämnda i bokens slut som plötsligt mycket viktiga personer när Basse blivit nästan 50 år och reflekterar över sitt liv men får väl knappt en mening i boken under alla åren Skid Row var som störst. Faktum är att bandkamraterna i Skid Row knappt omnämns heller. Okej, han hade ett band med Rachel och Dave och några andra och Skid Row var framgångsrika men that´s it.

Sen berättar Sebastian igen för femtioelfte gången som sagt att han träffade den och den och att spriten och påsen med kokain eller gräs kom fram. Och då kunde det hända att han/de fick nån lysande idé till en låt eller bråk.

Det bjuds på en hel del fotografier, majoriteten i svartvitt. Tyvärr oftast utan minsta bildtext om var och när bilden är tagen eller vilka den föreställer.

Som hel biografi på 415 sidor betraktat är detta en rätt lättläst saga, men som sagt en utan några större överraskningar och med ett totalt fokus på vilda fester (utan något direkt saftigt skvaller). Visst blir det lite personligt när familjen separerar och senare när pappan och nån bekant dör, i övrigt verkar sångaren ha levt det vilda rockstjärnelivet fullt ut utan så många tankar på något annat eller någon annan. Detta blev en tyvärr rätt tunn och trist besvikelse till bok och jag tycker dess baksidestext räcker bra som snudd på en fullkomlig sammanfattning av hela verket. Visst såg Sebastian bra ut och kunde sjunga fantastiskt men var resten av bandkollegorna något mer ordnade och skötsamma och mindre glada i knarket när framgången slog till kan man ju förstå att bandet sprack och samarbetet blev kortlivat.