Brian Azzarello & Jim Lee: Superman For Tomorrow, Volume One (DC Comics 2005)
Wow, sällan eller aldrig har väl Superman sett så imponerande ut, så självsäker, så bestämd och oförstörbar. Jim Lees teckningar är i sanning helt makalösa och värda inget annat än högsta betyg. Lägg till detta mjukt papper och elegant färgläggning och detta är en visuell fröjd för ögat.

Olyckligtvis har jag svårt för Azzarellos story. Det handlar i grund och botten om att ett otäckt vapen på något sätt har lyckats trolla bort miljoner människor från planetens yta, däribland Supermans hustru, Lois Lane, och att vår hjälte såklart både sörjer henne och vill försöka att rädda henne. Kanske vill han även rädda övriga försvunna och sätta stopp för fortsatt användning av detta vapen… Så långt är jag med.

Men sen, när storyn börjar hoppa i tid och Superman tillbringar många stunder med att tala med en cancersjuk präst, bråka med en legosoldat i mellanöstern och hävda att han skall ta sig an detta fall ensam, utan sina kollegor i Justice League of America, så har jag redan förlorat en stor det av mitt inledande intresse för äventyret. Azzarello vill för mycket, det hela spretar, känns bara konstigt, suger inte tag i mig som läsare (jo, bilderna kan man sitta och dregla över…)

Visst är Supermans slagsmål tuffa men att slåss mot elementen; varelser gjorda av luft, eld, jord och vatten? Nja… Det är framförallt monstret Equus som är huvudmotståndare och han är förstås rekryterad, eller skapad, av de där yrkesmilitärerna som figurerar här och där…

Så värst mycket mer kring själva försvinnandet, eller sökandet, blir det egentligen aldrig. Tyvärr får jag säga och dessutom omfattar detta endast ett halvt års Superman-tidningar (#204-209) så boken tar snabbt slut, innan jag liksom funnit någon riktig röd tråd att följa i berättelsen.

På sista sidan dyker Wonder Woman upp och man informeras om att sagan skall avslutas i nästa volym. Mer maffiga bilder att se fram emot alltså, vågar man också hoppas på mer spänning och en mer tydlig story?

Här kommer i alla fall 146 sidor färgserier (inkl. några helsidesomslag) samt svartvita skisser av Jim Lee, introduktion av författaren och korta fakta om inblandade kreatörer. Men hur skall jag kunna sätta ett övergripande betyg på detta? Bilderna är en solklar femma, storyn som bäst en svag trea? En fyra blir liksom fel åt båda hållen. Nåväl, det är det skrivna ordet som skall vara i fokus rörande recensionerna på min hemsida, det får avgöra saken…




Brian Azzarello & Jim Lee: Superman For Tomorrow, Volume Two (DC Comics 2005)
I princip är alla figurer vi stötte på i volym ett tillbaka på dessa 139 sidor, och därtill ännu flera. Storyn är väl fortfarande inte kristallklar men har kanske blivit något mer förståelig för mig (dessutom sänkta förväntningar efter att ha läst del ett, kanske?) men återigen hoppar berättelsen i såväl tid som plats. Snart vet jag inte riktigt vad som sker var och när och varför… Men illustrationerna är fortsatt gudomliga, wow.

Wonder Woman som slåss mot Superman är en läcker episod, Batman som också måttar slag mot vår huvudperson likaså. Equus vill kämpa vidare men den främste motståndaren i denna samling omfattande tidningarna #210-215 av Superman är annars en figur som heter Zod. Av de nämnda är kanske han den som är kraftmässigt bäst lämpad att spöa Superman, han gör i alla fall upprepade goda försök…

Mot slutet skall det hela avslutas och det är bara att konstatera att Superman For Tomorrow inte blev den fantastiska läsupplevelse jag hoppats på, om än mycket läcker att titta på. Huruvida alla försvunna kom tillbaka eller inte får du väl själv läsa och ta reda på.

Mellan pärmarna alltså 139 sidor serier och sedan ett efterord av tecknaren, skisser, omslagsbilder etc. För mer regelrätt action i denna volym kan jag tänka mig ett starkare betyg än för volym ett men det är fortfarande bilderna som utklassar den skrivna storyn i upplevd kvalitet. I en tecknad serie funkar allt bäst om de båda går hand i hand, här tappar de ibland bort varandra… Mycket synd.