Isaac Asimov: Jag, robot (Natur och Kultur 2005)
(I, Robot. 1950)

Mellan pärmarna ryms på 384 sidor nio framtidsnoveller om robotar. Det är sällan jag gör djupdykningar ned i science fiction-litteraturen och detta blev en glad överraskning. Det hela är mycket lättläst och precis lagom både intressant och spännande. Här berättar robotpsykologen Susan Calvin historier om olika robotar, allt ifrån den enkla icke-talande robotbarnvakten till de senare modellerna, de mer utvecklade konstruktionerna som kan tala och senare även tänka själv. Med allt mer avancerad teknik produceras snart robotarna som är snudd på omöjliga att skilja från människan! Och då om inte förr kan mänskligheten vara illa ute!

Av fundamental betydelse i berättelserna är robotologins tre lagar som säger att (1) en robot aldrig får skada en människa, eller genom att låta bli att ingripa, tillåta att en människa kommer till skada, (2) en robot måste lyda order från en människa, förutom då sådana kommer i konflikt med Första lagen, samt (3) en robot måste skydda sin egen existens, såvida detta inte kommer i konflikt med Första eller Andra lagen.

Självklart är det här berättelser där Lagarna inte alltid efterlevs eller håller på att överträdas. Här finns robotarna som är så toppmoderna att de tror att Lagarna inte gäller dem. Somliga andra robotar drabbas av något fel som gör dem direkt farliga eller omedvetet överbeskyddande så att den lilla människan hamnar i knipa. Asimov har fått till en samling tankeväckande kortberättelser och de är i ordning; Robbie, Den onda cirkeln, Logik, Fånga kaninen först, Lögnare!, Lilla försvunna robot, Hoppet, Beviset samt Den undvikliga konflikten. Detta gav mig mersmak. Nu blev jag sugen på fler science fiction-sagorů..