John Ajvide Lindqvist: Himmelstrand (Ordfront 2014)
Tio personer, en katt och en hund vaknar upp till en annorlunda tillvaro. Kvällen innan befann de sig på en och samma campingplats, nu är de någon helt annanstans. Eller om de nu faktiskt är kvar på campingen, somligt kan tyda på det. Men då har i så fall alla andra gäster försvunnit, liksom samtliga byggnader runtomkring, alla träd, växter, djur…

De tio personernas fyra fordon med tillhörande husvagnar står uppställda på ett grönt fält som verkar sträcka sig så långt man kan se åt alla håll, ett millimeterkort gräs helt utan annan växtlighet. Över dem en blå himmel men ingen sol. Ingen elektricitet, mobiltäckning eller pålitlig GPS-funktion. Därtill en total tystnad. Till dess att man slår på radion och märker att där bara spelas gammal svensktoppsmusik i en tillsynes ändlös slinga…

Ja, vad sjutton är det här? Helt galet mystiskt, snudd på surrealistiskt. De olika familjerna lär känna varandra litegrann och försöker samtidigt finna en väg bort från det gröna fältet. Mat och dryck har de inte obegränsat av och här finns inget att köpa någonstans… Eller? Kanske tar allt det gröna slut någonstans? Vem har utsatt dem för detta? Eller är allt något slags dröm?

Så långt är Ajvide Lindqvists bok riktigt annorlunda och skitspännande. Snart nog visar det sig att det finns stora hemligheter i olika familjer och konflikter blossar upp inom och mellan olika sällskap. När man sedan faktiskt får se något slags levande varelse ute på fältet visar det sig att alla sett olika saker… Och är inte lilla 6-åriga Molly i själva verket djävulen? Hon är ju i alla fall ingen vanlig flicka, men så har hon också utsatts för något hemskt.

411 sidor varav de första 300 kan vara de bästa som författaren någonsin fått till. Sen skall det hela rundas av och avslutas och resten blir tyvärr mest bara knas och något komplett obegripligt. När boken är slut är mysteriet lika stort som någonsin tidigare. Inga svar har getts, ingen riktig avslutning har man fått. Upp som en sol, ned som en pannkaka.

Här blir det synnerligen svårt att sätta ett rättvist helhetsbetyg. Stora delar är och snuddar på allra högsta betyg. Den sista fjärdedelen dock en riktigt fet besvikelse som solkat hela läsupplevelsen. Det får väl bli en feg och intetsägande trea i betyg, således en okej bok men inte bra och inte dålig. Eller rättare sagt en hel del av båda! Mystisk, otäck, sorglig, konstig…




John Ajvide Lindqvist: Våran hud, vårat blod, våra ben (Ordfront 2016)
336 sidor mycket underhållande sagor, rätt otäcka sådana. Jamenvisst, här kommer en samling noveller och en kortroman, berättelser som Ajvide Lindqvist i somliga fall skrivit på uppdrag och som tidigare varit publicerade i brittiska och amerikanska antologier. Kortromanen Tjärven finns förvisso redan på svenska men fram till nu endast i digital form som ebok/mp3-ljudfil.

Här kommer Havssvalget, därefter Varför dröjde du? Två berättelser som tillsammans når knappt 50 sidor in i boken. Den förstnämnda handlar om något slags mystisk fiskpojke och den andra om en lastbilschaufför som är vampyr.

Vad mig tillkommer, blir den tredje berättelsen. Den handlar om Annika som gifter sig med Robert som just ärvt familjeföretaget och en tillhörande gårdstomte!

Speciella omständigheter är en av samlingens bästa alster. En otäck historia om ett husköp som kommer med något extra. Säljaren hävdar att det finns något i källaren… Men inte avskräcker det de unga köparna som får fastigheten rätt billigt.

Hår blir den korta titeln på den femte historien, den som handlar om ett samhälle med en hemlighet, om varulvar och just hårstrån, långa, svarta…

Den sjätte sagan heter som den här boken och är en annan av mina favoriter. En sorglig och obehaglig saga om en pappa och hans pojke. För att få grabben att lägga lite mindre tid på att spela dataspel mutas sonen med höjd veckopeng om denne tar upp pianospelande. Jovisst, sagt och gjort. Olyckligtvis spelas hemska toner som kommer från de döda…

Där de ovanstående bidragen omfattar 15-45 sidor vardera kommer Tjärven som en kortroman på 150 sidor. Ett gäng medelålders män och kvinnor skall ha återträff och skärgårdsfest på en ö. Det blir en båttur, musik och alkohol samt både glada och kärva återseenden. Det hela spårar ur på allvar när sällskapet får påhälsning av några åländska rånare och som om det inte vore illa nog så kommer det upp zombier ur havet! Aj då, vart tar man vägen när de levande döda återuppstår och man befinner sig på en ö?

De här 336 sidorna bjuder på synnerligen varierad läsning, spännande och bitvis otäcka sagor. Författaren låter oss alltså stifta bekantskap med både varulvar och vampyrer, tomtar, fiskmänniskor, spöken och zombier. Härligt! Riktigt bra överlag, men som alltid, somliga berättelser är bättre än andra. Stillsam och smygande skräck på sina håll, på andra ställen blod och våld och avslitna lemmar… Korta skräcknoveller från Ajvide Lindqvist läser jag gärna fler av! Missa inte heller den utmärkta ”mitt julåv” av åttaåriga Alice, en berättelse på en enda sida och som gömmer sig allra längst bak i boken. Alice kan kanske inte skriva så himla bra, men nog kan hon berätta en hemsk saga om tomten alltid, och tomten, ja det är ju pappa förstås…