John Ajvide Lindqvist: Låt den rätte komma in (Ordfront 2004)
Det här är något så originellt som en bok om vampyrer i Stockholm! Ha! Vampyrer, tänker du, så löjligt. Ja, är det din inställning är detta ingen bok för dig. För alla andra med ett öppet sinne är detta med största säkerhet en mycket annorlunda bok som skänker flera timmars intressant underhållning. För visst är det lite spännande med riktiga vampyrer i självaste huvudstaden? Att boken på många håll lanserats som en rysare tycker jag är lite missvisande, för på det hela taget är boken så lågmäld att den länge känns som en vanlig ungdomsbok. Sen, mot slutet, stegras blodtörsten och våldet, och nja, det var kanske inte så lämplig läsning för de yngsta ändå. Men för alla andra, jovisst.

Författaren har fått ihop en bok som tar fasta på alla vampyrmyter och väver samman det hela i en synnerligen trovärdig roman om ungdomskärlek och –problem och som lyckas vara spännande alla 416 sidorna. En klassisk mysrysare. Men vad handlar den om då? Jo, lilla tolvåriga Eli som med Håkan lämnat Norrköping för en Stockholmsförort och blivit grannar med 12-åriga Oscar och hans mamma. Oscar gör vad han kan för att undvika de värsta busarna i skolan som mobbar honom. I hemlighet drömmer han om att hugga ihjäl de killar som djävlas med honom. Och han fascineras av de otäcka mord som nyligen inträffat och som han läser om i tidningarna.

En kväll ute i lekparken får han syn på nya grannflickan Eli. Det är något mystiskt med henne men Oscar känner sig dragen till henne. Kan han rentav få bli ihop med Eli? Sakta men säkert blir de vänner och snart kommer Oscar till insikt om att granntösen inte är något annat än en tvättäkta vampyr som dricker blod... Och sen händer förstås mycket mer. In i storyn kommer klasskamrater, grannar, lärare, poliser, offer. Allt utspelas i herrens år 1981. Läs och njut! Men var på din vakt. Och du, har dina grannar alltid fönstren övertäckta? De kan vara vampyrer som inte tål solljus.




John Ajvide Lindqvist: Hanteringen av odöda (Ordfront 2005)
Att följa upp framgången med debutboken Låt den rätte komma in kan inte vara lätt. Författaren skall ha all heder av att ge sig i kast med en bok som handlar om levande döda, odöda, omlevande, ja vi kan kalla dem zombier. Det är ju minst sagt ett originellt grepp att ha dessa odöda vakna i självaste huvudstaden med allt vad nu det kan innebära. Det börjar riktigt spännande.

Mamman och hustrun Eva har krockat med en älg. Lilla pojken Einar har fallit från balkongen. Gamla morfar Tore har länge varit svårkontaktbar och behövt omvårdnad. Nu är de alla döda och sörjs i varierande grad av anhöriga. Men just nu händer något märkligt i hela Stockholm. En lång tids värmebölja kulminerar i ett tungt elektriskt fält över staden. Det sprakar om kontakterna. Lampor kan inte släckas, elektriska maskiner kan inte stängas av. Försöker man dra ut kontakten spjärnar den liksom emot! Värmen och trycket gör folk irriterade, fler och fler drabbas av svår huvudvärk, det skär och trycker i skallen.

Och så, plötsligt. Huvudvärken släpper omedelbart, elektriciteten fungerar som den skall. Allt är som vanligt. Nåja, kanske ändå inte. Journalisten Gustav Mahler får samtal om att döda kroppar vaknat upp på bårhuset. I tron att det är ett skämt far han dit och märker att fullständigt kaos brutit ut. Dödförklarade människor har rest sig upp från sina britsar och börjar stelt och sakta röra sig. Och snart händer det överallt. De döda lever igen! Jösses, vad skall det bli av detta, undrar läsaren! Så här långt är det skitspännande.

Växelvis följer vi så de anhöriga till de ovan nämnda döda när de på nytt får kontakt med sina släktingar och hur de hanterar detta. Journalisten Mahler ger sig till och med ut på kyrkogården och gräver upp sitt barnbarn som han hör knacka i sin kista! Varvat med händelserna kring dessa tre odöda sammanfattas regeringens, myndigheternas, läkarnas, forskarnas kommentarer och åtgärder i form av tidningsartiklar, radioreportage etc. Samhällets hantering av odöda lämnar en hel del i övrigt att önska, så mycket kan sägas. Mycket mer kan jag nog inte berätta utan att avslöja hur Ajvide Lindqvist försöker att knyta ihop det hela. Han kämpar tappert men jag tycker inte han lyckas fullt ut. Början är bra mycket bättre än avslutningen, tyvärr. Känsloladdat är det utan tvekan. Annorlunda också. 334 sidor med ett riktigt tufft omslag.




John Ajvide Lindqvist: Pappersväggar (Ordfront 2006)
Mellan pärmarna ryms 393 sidor, 10 noveller, innehållsförteckning och ett efterord från författaren. ”Gräns” handlar om Tina som jobbar vid tullen och är fenomenalt skicklig på att ta fast smugglare. Aldrig har hon tagit miste, förrän idag. För mannen hon hejdar när hennes instinkter säger henne att han döljer något, har absolut inget otillåtet med sig. Eller?

”By på höjden” är kanske bokens bästa berättelse. Här är det 50-årige Joel som märker att det höghus där han bott drygt 20 år plötsligt börjat luta. Mer och mer, och lite åt olika håll olika dagar. Mystiskt, och varför bryr sig inte grannarna? I ”Equinox” är det korsordsmakaren Veronica som drabbas av ett starkt sug att ta sig in i andra människors bostäder och sommarstugor för att snoka lite och finner ett lik.

”Syns inte! Finns inte!” Fotografen Frank sitter på pass och tänker ta den där paparazzibilden som skall pryda världens alla tidningsomslag och göra honom rik och berömd. ”Vikarien” är berättelsen om en skolfröken som är lite mer än en lärare. Eller något helt annat. ”Evig/Kärlek”: Anna och Josef älskar varandra. Josef försvinner till sjöss och återfinns starkt nedkyld. Väl i skick som ny vet han hur han och Anna skall göra för att aldrig behöva skiljas åt. Josef vet numera hur man undviker döden...

”Att få hålla om dig till musik” är bara 3 sidor lång och den berättelsen förstår jag inte alls. Enligt vad författaren skriver i sitt efterord är jag tydligen inte ensam om det. ”Majken” jobbar i kundtjänsten för en större butikskedja. När Dolly ringer uppmanar Majken henne att stjäla mer i butikerna och Dolly är inte den som är svårövertalad. ”Pappersväggar” kan vara det som håller monstren borta. Den 9-åriga pojken kryper ned i den stora kartongen när något okänt gör entré i skogen.

”Sluthanteringen” är med sina nästan 100 sidor bokens längsta berättelse och utgör en fortsättning och avslutning på boken Hanteringen av odöda. Här är det Kalle som får ett erbjudande han högst motvilligt tackar ja till. Han skall transportera saker från en plats till en annan och han måste in på Heden för att hämta dem. Heden är den plats där man förvarar de omlevande, de döda som lever igen. Han lastar på sina tunnor och kör dem fram och tillbaka. Till slut kan han förstås inte låta bli att ta reda på vad det är som göms i lasten... Har du läst författarens andra roman ”Hanteringen...” blir det ett måste att läsa det här.

Som helhet är boken lättläst, ganska spännande och med en extra liten knorr här och var. Medelspännande med några berättelser som lyser lite extra starkt alltså.




John Ajvide Lindqvist: Låt de gamla drömmarna dö (Ordfront 2011)
Om du kollar runt på Internet efter recensioner på den här boken verkar de flesta personer uttrycka gillande, somliga är rentav lyriska på sina håll. Jag måste erkänna att jag tyvärr är av en helt annan åsikt. Det här föll mig egentligen inte alls i smaken, men den är som bekant som baken, delad.

Visst kan jag uppskatta variationsrikedomen i samlingens deltagande alster, men samtidigt spretar det väldeliga och olika delar är självklart olika bra. Till största delen blir detta för mig en stor besvikelse. Framförallt novellerna (som ändå utgör bokens huvuddel och som jag hoppats så mycket på) känns för mig rätt misslyckade. Ofta sitter jag där och känner mig lite lurad när slutet har kommit (jaså, var det inte mer?) eller också har storyn runnit iväg och istället blivit något ganska mystiskt eller bara konstigt (öh, vad hände här?). Visst kan det vara så att jag inte alls förstår mig på författarens eventuella genialitet, men det må så vara i så fall…

Novellerna ja, de utgör alltså bokens merpart och är 11 stycken till antalet. Somliga sagor spänner över ett ensiffrigt antal sidor, andra rullar på alldeles för länge och berättelsen Tindalos t.ex. är mer än 70 sidor lång. En orsak till min besvikelse är att jag tycker att de ofta utmärkta, lockande, mycket intressanta och spännande inledningarna inte tas om hand fullt ut. Mycket är i början riktigt bra, för att sedan tappa något.

Elda telefonkataloger är först ut och handlar om ungdomar som gör just det och börjar leka rysk roulette. I Antikrundan skall ett gäng grabbar stjäla möbler i ett hus, i Garnet använder man trådar för att försöka avhjälpa ensamhet, Män med ögon som blåbär och mjölk handlar såklart om lite udda figurer…

Mina tre favoriter är Tjejen, Fulet och titelnovellen. I Tjejen möter vi Mattias som går i gymnasiet och får en ny tjej som kanske inte är vad han trott och hoppats. Fulet är en stackars mobbad flicka som ger igen och i avslutande Låt de gamla drömmarna dö får vi en fortsättning och tillika extra avslutning på romanen Låt den rätte komma in, författarens spännande vampyrroman.

Andra underligheter är som sagt nämnda Tindalos och två olika berättelser med titeln Känner du Rudy Schmerz? Det blir ett fasligt tjatande om den där personen…

Helt klart udda, men lite småfestlig i sin uppbyggnad är Ansiktsburk av Erik Petterson, en liten metaberättelse. I verkliga livet fick Ajvide Lindqvist en förfrågan om att vara festivalförfattare till Göteborgs filmfestival 2009. Han tackade ja och detta är hans bidrag, en berättelse om just Ajvide Lindkvist själv som får nämnda uppdrag. I berättelsen ber han dock kamraten och filmmakaren Erik att skriva hans bidrag istället.

Vi får läsa om en synnerligen konstig, både kaxig och mesig, författare som blivit berömd för sin bok (och den efterföljande filmen) Låt den rätte komma in. Han verkar uppenbarligen ha blivit rätt paranoid och inget blir väl bättre av att den kände filmregissören Roy Andersson faktiskt misshandlar honom… Haha, det är allt lite festligt när han driver med sig själv!

Utöver novellerna finns här också en massa annat, mycket tyvärr av måttligt intresse för mig. Hela boken inleds dock med författarens egna ord om respektive alster och det bidrar i någon mån till att göra allt något lite bättre.

Innan novellerna kommer författarens medverkan i radiokanalen P1:s program Sommar. Hela hans radiomanus finns utskrivet i textform med info även om vilka låtar han spelat under den där timman i etern.

Efter novellerna kommer så extramaterialet. Först ut är en recension av Richard Mathesons bok Varulvarnas natt som Ajvide uppenbarligen gillar sånär som på titelöversättningen. Dessa rader har varit publicerade på Dagens boks hemsida 2005.

Härnäst följer ett par gamla Dagens Nyheter-texter. Den första handlar om hans ungdom som trollkarl och den andra om hans resa till Nya Zeeland för att följa i Sagan om ringen-filmteamets spår. De ger väl mer kött på benen om man vill lära känna mannen bakom boken, men nja… Sedan kommer hans tal vid mottagandet av Selma Lagerlöf-priset 2008 som inte intresserar mig för fem öre och ytterligare ett par korta texter.

Avslutningen blir 50 sidor med totalt nio olika dialoger (scener) tänkta för TV-serien Reuter & Skoog

364 sidor som bäst beskrivs som ömsom vin ömsom vatten. Här finns allt möjligt mellan himmel och jord, olyckligtvis är det glest mellan de riktiga godbitarna. Bitvis glimtar det till här och var och ofta i början av novellerna. Sen kan det egentligen ta vägen vart som helst…